2276. Fru Bond

Ikväll
hade någon fiffikus,
Stängt av vägen.
Vid UPM.

Snillrika killar.
På tekniska verket.

Men varningslamporna
satt högt upp.
Som på en långtradare.
Bara till höger.
Så det trodde jag det var.

Ända tills jag såg..
på vänster sida,
hade man radat bockar.
Som inte syntes i kvällsljuset.
Rakt framför
chokladfabrikens ljusa sken.

Så det blev precis
som i semesterresan..
flera kryss i boddörren.

Först kom en farbror.
Och han fick skador på lyktorna.

Och efter en ny riggning,
var det min tur.

Och farbrorn och ett vittne
stod rakt framför
märket för omfartsled...

Så det syntes inte heller.

Vad sen..
Saken var ganska självklar.
När bromsningar inte hjälper.

Jag gjorde precis som Bond,
James Bond.

Och körde rakt
genom spärrarna
till vänster..

Valet var inte så svårt.
En bil stod i vägen,
på avtagsvägen.

Bättre en träbit på taket.
En bilen på taket.

Hur det gick?
Rispor i plåten.
Litet grann.
Och en sidospegel hänger.

Och efter mig,
kom två till,
som vi hann varna.
Och en långtradare.
Och några till.

Som vi
med lyktor och handviftningar.
Hann varna..

Långtradaren
med två vagnar,
räddade vi faktiskt.

Ändå är det vårt fel.
Som inte såg
lyktor som inte fanns.

Så nu blinkar jag inte
varningar längre.

Jag har åkt hem.
Frusen och kall.
Att kalla på fabbo polisen idag.
Det tar jättelänge!

Så nu får de
dra flera kryss.

Och fabbo polisen,
får nog fler rapporter.

Och plåtniklas,
får mera jobb.
I laman.

Jag är helt övertygad.
Vänta bara.

Ja, ja..
Jag säger
som Gunnar Wiklund.

Jag vet.
Hur det känns.

007..
har det inte så lätt.

Undrar
vad en sidospegel kostar?