Vattenjumpa,
det är något jag också gillar..
Nästan den enda gymnastiken,
som jag riktigt vill och väljer.
En aktiv rörlig stund.
I eget tempo.
Tävlan mot mig själv.
Inte för hård
inte för enkel..
Men precis lagom.
Roligt att få känna rörlighet,
sträcka och böja och skutta.
I vattnet är man alltid litet bättre,
än vad man egentligen är.
Och det är ju bra för egot.
Kvällen blir sedan, en vilans kväll.
Sofflocket känns mycket bra.
Och hunden delar det med mig.
Varmt och mysigt.
Balansen.
Yin och Yang.
Nu är det dags
att stiga upp och stryka tvätten.
Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
måndag 7 november 2011
7601. Betraktarens öga
Än hinner man
en liten stund i skog och mark.
En stund, en kvart, en halvtimme.
Det räcker för att känna välbehag.
Andas frisk kylig doftande skogsluft.
Jag har plockat vitmossa.
Grönmossa och en slags ymnig lav.
Det är tradition,
för trappans alla krukor.
Ljung, lingonris.
Tall och litet gran.
Några kvistar.
Vitmossa.
Och litet röd Erikaljung.
En mossig grå knotig kvist.
Hösten är ljuvlig
Och mossan gläder mig.
Hela vintern.
Små snöhattar,
på de knotiga kvistarna.
Det ger glädje.
Kvalitet.
Allt enligt betraktarens öga.
7600. Ändan ur vagnen!
Äntligen,
fick jag fart på hjulen
och ändan ur vagnen.
Gardinerna är fållade.
Flera par.
Ibland skjuter man upp.
Och skjuter upp..
Det blir liksom förstenat,
förbenat och stannar av.
Att vänta på "skovet",
kan betyda många år.
eller ännu längre
länge..länge..
Men idag blev det av.
Äntligen.
Roligt med nya färger.
Mitt i allt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)