Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
måndag 13 april 2009
2360. Påskmiddagen är över
Så är påsken över.
Och förmodligen också
den smygande förkylningen
frossbrytningarna och känslan
av att vara "upphängd och nersläppt"
(hu jeda mig, vilket uttryck - när man tänker efter).
Helgen var skön och lång.
Nästan som en semester.
Och bjöd på några stora händelser.
Och många små.
2359. Sociala koder
Generation
efter generation..
Har utvecklat koder.
Tysta överenskommelser.
Präglingar,
som ger trygget och fasthet.
Åt samhälle, system och människor.
Kärnfamiljer.
Och singlar.
Överföringarna sker socialt.
Speciellt ibland.
Vid kriser, sorger och död.
Vid kärlek, vigslar och liv.
Endel lär sig.
Andra inte.
För mycket skyddad verkstad.
För liten verklighetskontakt.
För dockhusrelaterad.
Endel "Kan Själv".
Mest hela tiden.
Och då krockar det.
Litet eller mycket.
Allt enligt behag.
Och får ömsom förståelse.
Och ömsom reaktioner.
I alla ringarna.. i alla nätverken..
Att inte anamma koder.
Har ett högt pris.
Oftast.
Allt beror på förlåtelsen.
Eller förförståelsen.
Av omgivningen.
Individen ser det inte.
Förblindad av sin vishet.
Störd av andra värdegrunder.
Det är när man står nära
liv eller död.
Man märker - var man hör hemma.
Var puzzelbitarna faller in.
Endel förblir pusselbitar.
Som inte hittat hem.
Utsatta för mycket yta.. och litet djup.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)