Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
onsdag 29 oktober 2008
2015. Snart klart
En ro,
infinner sig.
När puzzlet börjar ta sin form.
När man ser "landskapet".
Färg och budskap..
Nu är mangeln flyttad.
Bara så ni vet.
Allvaret har rullat in..
Och en extra hylla.
För alla extramappar.
Kanske blir det ordning.
Någon gång.
Och min skrivbordsstol.
Min gamla, hederliga.
Som man kan SITTA på.
Oändligen.
Det artar sig.
Snart är torpet tomt.
På extralagret.
Njutning.
Av rymdens vidd.
Förstår bara den.
Som bott litet trångt.
Min själ hoppar omkring därinne.
Någonstans.
Helt nöjd.
Hur det nu äntligen,
kan komma sig.
Nöjd.
Frid.
Fröjd.
"låt detta skov, vara lääänge!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)