1780. Gener

Idag igen,
fick jag glädjen..

Att se
generna.

Hur de ger oss likheter.

Kindbenen.
Öronen.
Händerna.
Axlarna.
Hållningen.

Hårfästen.
Virvlar.
Kalufser.
Eller brist på dem.

Glädjen.
Ögonen.
Att leva i nuets ögonblick.

Det finns en glädje,
mitt i sorgens skuggor.

Att se - det som förenar.

Släktskap.
Gener.

Det vi bär.
Från en generation.
Till framtidens.

Och än en gång,
kan man konstatera..

Hur väl vi känner igen,
barnen, de unga..

av de minnen vi har,
av deras farmor, farfar, morfr mormor..
alla kusiner och mostrar och fastrar.
morbröder och farbröder.

Det är så.
Med gener...

1779. Vila

En vacker höstdag.

Sol.
Gula och röda löv.
Perfekt ..

Att ta farväl.
Av en länk.
En släktlänk.

En ungdomlig fläkt.
En ljus glad själ.
Som bott i en gammal mans kropp.

Farväl säger vi,
under de rödgula träden.

Vi ska minnas Dig.

Din speciella glädje.
Den du spred runt dig.
Den du lyfte oss alla andra med.