Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
fredag 27 juni 2008
1666. Harmoni
Kanske,
kommer jag ikapp mig själv.
Till slut.
Idag har jag njutit.
Verkligheten.
Extra belöning,
fick jag efter gräsklippningen.
Tre jordgubbar,
ur det Ekologiska Landet.
Smakade Sommar.
Har vi tur, go vänner,
säljer jag röda gubbar,
på Smidesfestivalens lilla torg!
1665. Utmätta dagar
Med jämna mellanrum,
stannar vi upp,
för livets stora urverk.
Ibland slår slagen.
Farväl.
För alltid.
Sorgens klang,
väcker våra reflexioner.
Att vi alla har utmätta dagar.
Något att göra.
Och uträtta.
Den klingande tonen,
är sorglig alla gånger.
Men påtagligare..
När människor,
mitt i livet..
måste packa själens rensel.
Men ibland tickar glädjen,
som solstrålar på golvets tiljor.
Ett solur..
Då dagar och stunder
är närmare.
Än vanligt.
Upplevelsen.
Intensivt.
Nuet.
Det är Livet.
Dagarna vi fått som gåva.
1664. Kvällning
En skön kväll.
I Orangeville.
Nu är löken äntligen planterad.
Det går alltid bättre.
Sent än aldrig.
Solen står högt på havet.
Och min Rolls Royce till säng.
Ger vila och trygghet.
Härligt.
Att vara kroppsligt trött.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)