Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
måndag 1 september 2008
1754. Samtal
Idag önskar jag mig.
Samtal.
Bortom gränserna.
Allvarsord.
Och tankar.
Utbyteserfarenheter.
Kan man kanske säga.
Men det är för sent.
Oåterkalleligt.
För sent.
Hoppas ni hör mig.
Ändå.
Ibland.
Far.
Farmor.
Mormor.
Morfar,
som jag aldrig sett.
Mina rötter.
Där borta.
Långt bakom nuet..
Frågorna.
Monologen.
Som handlar om livet.
Insikterna.
Djupet.
Det viktiga.
1753. Myntets sidor
Vissa dagar.
Visar myntet sig.
Från alla sidor.
Krona.
Klave.
Bränner gör det inte.
Inte numera.
1752. Stenansikten
Ibland,
möter man dem.
Stenansiktena.
Som inte visar.
Känslor.
Färg.
Åsikt.
Stenansikterna.
Som rider.
Eller glider fram.
På andras insatser.
Utan att bry sig.
Ibland undrar jag.
Hur de lyckas.
Hålla sig.
Fast.
Naglade.
Vid bytet.
Med kalla små ögon.
Och slappa handslag.
Stenansikten.
Lever på makten.
Som vampyrer gör på blod.
Nöjda
att gå i skuggan.
Men tätt bakom solen.
Undrar vad solen har för utbyte?
Symbios?
Verkligen..??
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)