1752. Stenansikten

Ibland,
möter man dem.

Stenansiktena.
Som inte visar.
Känslor.
Färg.
Åsikt.

Stenansikterna.
Som rider.
Eller glider fram.
På andras insatser.
Utan att bry sig.

Ibland undrar jag.
Hur de lyckas.
Hålla sig.
Fast.
Naglade.
Vid bytet.

Med kalla små ögon.
Och slappa handslag.

Stenansikten.

Lever på makten.
Som vampyrer gör på blod.

Nöjda
att gå i skuggan.
Men tätt bakom solen.

Undrar vad solen har för utbyte?
Symbios?

Verkligen..??