Vi började dagen
att vandra mellan tulpanrabatterna
och att titta på Den Blå.
Moskén som byggdes år ca 1600.
Jodå, den var lika blå som vanligt.
Och man delade ut plastpåsar,
som var och en bar skorna i.
För mattorna är rena och mjuka.
Sen vandrade vi hundra meter till,
och besökte Den Visa.
Hagia Sofia med alla sina många många valv.
Och vi tänkte på min fars farmor,
som också hade samma namn: Hagas Sofia.
Hon hade många söner.
Utanför blommade vita hyacinter.
Sen gick vi 50 meter till
den från ca 500 AD.
Medusorna - de två, av tre
Låg än med huvudet upp och ner.
Och än på sidan.
Som ni vet kunde de förhäxa folk.
Och det finns många fina legender.
Om deras förträfflighet,
att "stenta" folk.
Fiskarna var stora och små.
Basilika cisternen är en sval plats.
Skönt att andas i fukten.
Vi besökte vår hovleverantör på kryddor.
I Egyptiska basaren.
Han bjöd mor på Delight.
Och så doftade vi på alla örterna,
rötterna och alla kryddorna.
Innan vi tog backen upp.
Grand Bazaar,
visade sig från sin bästa sida.
Och 5000 butiker bjuder ut sina varor.
Liksom 5000 diton utanför muren.
Men vi var ståndaktiga,
och härligt småsnåla.
Inte en enda lira gick åt.
Förutom för kaffet.
Sen putsades blingblinget,
på Regold, som vanligt.
Betjäningen var i lyxklassen.
Och vi tog en tur,
åt litet tomatsoppa på ett fik,
som fått pris för ISO-standard.
De var de väl värda.
Sen kollade vi läppstift,
Men hittade inget.
Och så knallade vi ner för alla backarna
mot Yenikapis fiskbasar.
I förbifarten,
tog vi en tur via Lilla Hagia Sofia..
Lugnt och skönt och tyst.
Man förstår att så många moskeer behövs
(lugn och konteplation)
i ett landskap av 19 miljoner
som går om varandra i trafiken.
Väl nere vid fiskbasaren,
njöt vi Marmarasjöns kajer.
Och vi kunde inte motstå,
sardiner, bläckfisk och litet vitt vin.
Tulpanerna blommade hela Kennedy Street.
Och sen var det dags för dagen sköna tupplur.
Allt innan kvällsmålet ger ny kraft.
Bestämt tror jag,
vi ska försöka oss,
på en liten raki..
Om inte annat så
för att döda maskarna:-)
Packa Mammas Kappsäck,
blir temat för ett tag.
Husvakten och hunden,
förblir hemma.
Länkar några stolpar.
Ifall om inspirationen tryter.
Allt börjar vara fixat.
Men det ÄR kul,
att inte ha alla platser fixerade..
Dagen har bjudit på trygghet.
Värme och sol.
Jag fångade in bryggan,
som varit på rymmen en tid,
men dock förankrad med lina.
Vi har arbetat i skogen,
jag mindre, och andra mer.
Jag tackar ödmjukt för hjälpen.
Och det kändes bra.
Mycket bra.
Att få vara tillsammans.
Själ och hjärta fröjdades.
Ens upplevda historia,
sprider man ut,
under åren.
Här och där.
Och det känns skönt
att ibland återse de bekanta platserna.
Med sina kära.
Skog doftar härligt.
Skägglaven visar på renheten.
Och isen smalt på vikens vatten.
Plötsligt var den mindre än hälften.
Fåglarna tjafsade.
Och tussilagon blommade.
Glad Påsk!
Sanningen
är inte alltid behaglig.
Ibland är den obekväm.
Härliga tider.
Nu blommar scillorna.
Inte alla tusen,
Men säkert några hundra.
Mot tegelväggen där solen är varm.
Lyser det fullkomligt BLÅTT!
Glada ögonblick!
Värt all möda.
De får min röst idag;:-)
En varm hälsning.
Ända sedan barnsben,
har mitt väsen,
strävat efter helhet.
Inom Sufism och Teosofi
finns många sanningar.
Små guldkorn
att ta till sig.
De motsäger ingen.
De är.
Och de gör.
Har viljan att se.
Och att försöka förstå.
Ena ytterligheterna.
I Valtider..
är det inga bra argument.
Men i krig är det värdefullt.
För dem som står på marken.
Och i verklighetens mellanrum,
som murbruk..
Är det mycket gångbart.
Och till syvende och sist.
Måste man höja sig.
Alla gånger.
Över "mörkret".
Upp till nionde-kanske tionde
insikten.
Kanske det
är meningen med livet.
Att lära.
Våren är här.
Snödropparna blommar.
För två veckor sedan,
låg drivorna höga.
Nu smälter de bort.
Och snart kommer alla tusen krokusar!
Och alla tusen scillor!!
En lök som "ploppat upp" ur sitt gömme
hade växt ut en cm redan.
Hyllan med ljusrör,
funkar bra.
Nästan 100 % grobarhet..
De tidiga tomaterna
är 5 cm.
Purjolökarna är 10 cm.
Lobeliorna tittar uppåt,
som en grön matta.
Basilikorna ser stadiga ut.
Liksom broccolin.
Och gojibären,
de har grott och har blad!
Idag kom den.
Inbjudan.
Till ett vackert bröllop.
Och jag gläds.
Att kärleken hittat hem.
Till en rar liten pojke,
som nu tar ett viktigt steg.
En vacker man.
Med en strålande brud.
Båda med varma hjärtan.
Öppna själar som vill dela glädjen.
Iranska bröllop
är sagornas paradis.
Där glädjen är stor.
Gemenskapen prålig.
Närheten omedelbar.
Visst.
Jag känner mig,
som din moster.
Din mamma är min "syster".
Låt oss glädjas påsken.
En mångdubbel högtid.
Äntligen.
-får jag dra på mig långklänningen!
Kanske är det så.
Att en stor del bär en osynlig burka.
Där de gömmer sig.
Och sin dåliga självkänsla.
Och sin blygsel.
Eller sin roll.
Och känner sig ensamma.
Isolerade.
Bakom masken.
Kanske är det så.
Att många av dem som bär blå burka.
Gömmer sin hud.
Men lever ut självets känslor,
utan blygsel.
Närhet med sin familj.
Utan ensamhetsproblem.
Kanske är det så.
Att de osynliga burkorna,
är tyngre att bära.
Än de blå.
För isoleringen är ett rollspel.
Stolthet och sociala mönster.
Om det kan vi bara reflektera.
Och fundera på.
Poler med puls.
Likheten finns där.
Jag har reflekterat
och mediterat
under ett antal dagar.
Över mål och mening.
Och att team work,
är en god sak.
Ibland föds den av "flow".
Men mycket oftare på grund av tidspress
och ett ordnat kaos.
Ibland av märkliga hot.
Då hjälps alla åt.
Och man når målet..
Med mera kvalitet.
Än.
Likadant är det med brådskan.
Den som har mycket att göra.
Hinner mer.
Tempot.
Rörelse föder rörelse.
Och mycket blir gjort.
Då talet tystnar.
Och fokus söker sin raka riktning.
Hör du till dem som har slöja?
- Nej, jag har kortklippt hår!
Men jag tolererar att andra har
olika slags slöjor.
No problem!
Nu är Din resa nästan klar,
den som jag förbereder i bilder.
Vi reser från Istanbul
till Kaiseri, mot Göreme.
Innan vi far hemåt,
tar vi en sväng
via Efesos!
Vi ses den 12.4.
I Nykarleby Arbis.
Välkommen!
Ska tipsa
om en länk.
Till en intressant sida.
Med många detaljer.
För den som är intresserad.
Av naturens rörelser.
Högt och lågt.
Kolla Här.
Och Här!
