Precis som vi lärde oss det.
I söndagsskolan.
Och i verkliga livet.
Samspelet i familjen.
Det som varar längst.
Är den uppriktiga nakenheten.
Där viljan och valet,
speglas i rummet.
Där känslan fått säga sitt.
Och rangordnat viljorna.
Och respekten för andra.
Aspekter.
Finns synlig.
Ärlighet varar längst.
Eftersom den redan sökt,
sina konsekvenser.
Också hos de andra,
som måste stå ut med vibratot.
Konsekvenser är ibland vattendelare.
För då behöver man inte smyga.
Inte böja undan med sitt ljus.
Inte huka, för det förljugna.
För det finns inte.
Där verkligheten syns.
Får också glädjen plats.
Friheten, skrattet, humorn,
liksom sorgen och det som varit.
Med ett ärligt inre.
Vågar man möta sig själv.
Och andra.
Ärlighet är individens val.
Ilbland ett medvetet val.
Instrumentet.
Ruta ett.
Till..
Äventyret.
Utmaningarna.
Orsaken till,
att vi är här.
Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
onsdag 13 augusti 2008
1725. Lyskraften
Intuitionen.
Är ett trevligt redskap.
Där man testar känslan.
Tonar in "lyskraften".
Som en liten nattfjäril,
som "söker ljuset".
Liksom.
Enkelt.
Men ibland.
Helt vilse.
I ovisshet.
Tillit.
Är attraktionskraftens bränsle.
Experimentet fortsätter.
1724. Utsikt
Längst ut.
På yttersta grenen.
Gungar det oroväckande.
Utsattheten känns påtagligt.
Men utsikten är enorm.
Liksom upplevelsen.
Speciellt trångt.
Är det inte.
Insikterna.
Köar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)