Leta i den här bloggen

måndag 12 oktober 2009

2900. Klematis



Jag har läst,
och läst.

Om klematis.
Doftande.
Storblommande.
Nickande.
Klematis som ska klippas.
Och Klematis som absolut inte ska klippas.
En oändlig mängd variabler.

Och låter mig förtjusas.

Kanske pionträdgården,
blir en klematisgård?

De kompletterar liksom.
Helt fantastiskt.
Oändligt antal sorter.

Oändligt nästan.

Man blir nästan.
Förälskad.

Kan man bli det.
I blommor?

Ja, åtminstone förtjust!



2899. De sista blommen?

Pysslingar.
Sysslingar.



Helt obegripligt.
Hur de stora blommen.
Ljusblå med mörklila nyanser.

Hur de orkar blomma.
Mot det vita planket.

Och slå ut.
Nya blom.

Trots kyla och frost.

Månne värmepannan läcker.
I pipen - under jorden?

Idag fanns tre stora blom.
Och flera knoppar..

Livet är vackert.
Kristaller i gräset.

Och ljust blå, Jackmannii?

Eller åtminstone någon pyssling??


2898. ÖT och Vasabladet



Det är dags,
att slå ihop ÖT och Vasabladet.

Till en enda svensk österbottnisk
regiontidning.

Där kvalitet får råda.
Och där journalisterna lyssnar
på dem som intervjuas
utan att främst skriva egna attityder.

Små cirklar,
blir små rörelser.
Ibland alldeles för smått.
För att behålla sundheten.

Mer insyn i arbetssätten.
Fler vedtravar att söka bland.

Vedpytandet,
börjar bli upprepningar.

Superlokalt,
verkar inte så super.
Men visst är mina myrstackar
också intressanta.
För att inte tala om jordgubbsplantorna.
Och persiljan.

Hela Österbotten,
är ju lokalt.

Annonser,
ska inte styra dagstidningar.
Åtminstone inte,
när konkurrensen saknas.
Totalt.

Marknadsföringsbudgeter
är fasta,

Annonserna varierar enligt det.

Det är fel
mot prenumeranterna
att driva da capon i båda tidningarna.

Och tro sen på det superduper lokala.
Det är patetiskt.
Sorgligt.

För att man behöver
annonser.

Det kommer det fakto
nya annonser.
Om man får större bredd.
Försök pränta det.

Fram med en tidning,
där allt finns.

Allt från Sideby upp till
Karleby.

Lokalt och superlokalt.
Varierat.
Brett.
Värdigt.

Som en tidning ska vara.

Så man vet
att man kan öppna en tidning.

Med behållning.

Fram för nya

Österbottensbladet!