Leta i den här bloggen

söndag 21 september 2008

1784. Smaskens



Helt smaskiga
alltså.

Gissa vem,
som sitter och smaskar.

På blålila plommon.
På "seinon" i sängen.

Jo,
det gör man bara
om man har ett plommonträd.

Dignande.
Vackert.

Fulla av frukt:-))

Ibland lönar det sig.
Att vara husbehovs odlare..

Helt klart!

Frön ger skörd.
Förr - eller senare!




1783. Som att bena brax..


Helt kristallklara.
Svart på vitt.

Ligger redovisningarna.
I sin lilla hög.

Sommaren bravader.
Är till ända.

Man får bara hoppas.
Att allt arbete burit frukt.

Att intet var förgäves.
Av talkohjärtat.

Ibland tvivlar jag.
Är man helt galen eller inte..

När man offrar dagar.
Och söndagseftermiddagar.
Och kvällar.
Och fritid.

Viktiga minuter.
Av ens liv.

För andras välbefinnande.

Sånt.
Som de tar för givet.
En stund eller fem.

Som om det bara fanns.
För givet.
På ortens lilla repertoar.

Där ingen sköter kulturen.
Bara sådär.

Nåja.
Arvet går vidare.
Eller så stannar det.

Skillnaden.
Blir kanske klart.
Märkbar.



1782. De sista..



Kvällens guldkant,
bestod av gyllene gula..
kantareller.

Säsongens sista?

Och smörsoppar.
Fräscha.
Inga maskar:-)

Ljuvligheterna stektes.
I äkta smör.
Med äkta mandelpotatis.
Hackad lök.
Salt och vitpepper.

Avnjöts med ett glas.
Rött.

Så ljuvliga,
är de sista svampdagarna.

De lyckosamma stunderna.
Årets allra njutsammaste.

Helt klart.


1781. Mangelknep


Från kvinna
till kvinna.
Från gamla tider.

Går budet vidare.
Också till männen.
I de nya tiderna..

"Är dukarna för torra?"

Häng ut dem över natten..
- Då blir de perfekt fuktiga.

För att bli släta.
I mangeln.

Nu hänger fyra dukar,
på verandan.

Jag tackar för tipset.