1783. Som att bena brax..

Helt kristallklara.
Svart på vitt.

Ligger redovisningarna.
I sin lilla hög.

Sommaren bravader.
Är till ända.

Man får bara hoppas.
Att allt arbete burit frukt.

Att intet var förgäves.
Av talkohjärtat.

Ibland tvivlar jag.
Är man helt galen eller inte..

När man offrar dagar.
Och söndagseftermiddagar.
Och kvällar.
Och fritid.

Viktiga minuter.
Av ens liv.

För andras välbefinnande.

Sånt.
Som de tar för givet.
En stund eller fem.

Som om det bara fanns.
För givet.
På ortens lilla repertoar.

Där ingen sköter kulturen.
Bara sådär.

Nåja.
Arvet går vidare.
Eller så stannar det.

Skillnaden.
Blir kanske klart.
Märkbar.