7365. Tio år sedan

Tiden tickar.
Det har gått tio år.

Sen jag besökte Iran.
Såg de vackra mosaikerna i Esfahan.
Blev förvirrad av de många vackra mattorna.
Såg min första bil som drevs av både gas och bensin.
Upplevde de unga studenternas förvissning.

Levde i Josafabath i drygt två veckor.
Var på bröllop med alla de dito festerna.
Och alla klänningarna:-)
Korsade 12 filiga gator.
Gravgårdar i Teheran.
Skrädderier och designers.
Åt furstligt.
Och dansade iransk dans,
för både brudfolk och festfolk.

Besökte Emam Rhesas moské i Mashhad.
(sen dess är jag "Mashhadi-Guni")
Nån slags..
Byggd på respekt.
För andras tro.

Och jag besökte Ferdowsi's monument i Tus,
- som först i år fått mitt riktiga intresse och min förståelse.
- hans böcker berättar om tider ingen annan minns.

Och så lärde mig allt nyttigt om äkta saffran.
Kvalitet och kvantitet.

Och mycket om Maria, Jesus.
Och farbror Ali.

Sen gav min kära farmor upp andan,
sen hon hörde att jag startat min resa hem.
Hon följer mig varje dag.
Äkta kärlek, förgås inte.

Och livet susar vidare.

Idag har jag ägnat en liten stund
åt Ferdowsi's texter och tankar.
Som en hel kult värnar om.
Den första historien.
Persiens.

Och jag förstår,
vår egen kulturs historiekast,
så mycket bättre.

De flesta som levde
" i den riktiga världen",
levde i enorm orostid.
Som tog flera tusen år.

Där klokskapen slog ut varandra.
varje århundrade.

Inte underligt,
att folk behövde gå..
konkret under jorden.
Grottor och städer under jord
Centralmassivet Kapadokien,
blev en oas.
För fria tankar.

Ibland behövs 5000 år.

Ibland behövs tio år.
För att man ska förstå.
Och det kommer som en organisk process.
Utan stress eller forcering.

En dag,
faller bara snön av bladet.