Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
onsdag 23 juli 2008
1706. Glasväggen
Min önskade veranda,
Det tänkta "Glashuset".
Ändrade form på vägen.
Mot målet.
Ibland blir det så.
Med drömmarna.
De fullbordas,
men spegelvända.
I livets större perspektiv.
Fyra stora fönster.
En hel vägg.
Mot ljuset.
Och en grönskande trädgård.
Och trädkronorna.
Min längtan.
Är fullbordad.
Och jag njuter färgerna.
Ljuset.
Just nu,
är himlen ljust mörkblå,
och rosalila.
Mina älsklingsfärger.
Färger av hopp.
Och nyfikenhet.
Mitt i Livet.
1705. Ärbara kurvor
Ur min visdoms strut,
vill jag bara påstå..
Än en gång..
Man ska vara försiktig.
Med vad man önskar sig.
För det mesta blir sant.
Faktiskt.
Ikväll kom en flygel.
Inflygande med buller och bång.
Mest bång.
För bärarna.
En mycket gammal vacker pryl.
En möbel.
För glädje och skönhet.
Inte ett instrument.
Den fick en hedersplats.
Där den får visa
kurvorna.
Brösta sig.
Över de hundra åren.
Av ärbarhet.
Återanvändning.
Som bar?
Perfekt.
För kandelabrarna.
Och asparagusen.
Och några karaffer.
1704. Ljus
Andas atmosfären.
Känner ljus.
Värme.
Endel hus,
har något inbyggt av "Välkommen".
Någonstans mellan väggarna.
En puzzelbit.
Är lagd.
Och den visar..
Helheten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)