Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
lördag 10 oktober 2009
2894. Föresatser
I höstsolen,
blev det omplantering.
Av en rad gröna växter.
Som lidit brist på det mesta.
Tycks det som.
Och målandet,
nu med pansarfärg.
Går in på slutrakan.
En meter kvar.
Återstår,
fönstertvätten.
En riktig rysare.
Innan man kommit igång.
Imorgon är,
en annan dag.
2893. Framtidsfrön
Vi sår
och skördar.
Varje dag.
Hela livet.
Vi sår tankar och mål,
och skördar erfarenheter.
Alla plantor blir inte som man tänkt.
En del erfarenheter blir annorlunda.
Det många inte reflekterar över.
Är att knopparna till det nya.
Är redan klara.
När hösten går in i mörker.
Knoppar,
som ska fyllas med kraft.
Energi och livsglädje.
Så fort solen värmer.
Våra liv,
sätter ständigt knoppar.
Som slår ut
i rätt ljus och i rätt värme.
Tänk på det.
När det gör ont.
Eller när mörkret,
verkar ta överhanden.
Bida tid.
Tycks vara en av hemligheterna.
Höst blir inte vår.
Om inte vintern kommer emellan.
2892. Vackert så
Igår såg jag,
en fin gest.
En viss person,
på en viss plats,
hade gjort en STOR tack-tavla..
"Tack, det var NI som gjorde det"
Och så fanns bilder till,
collage från tidningar och pressen.
Det handlar,
om alla dem,
som varit tvungen
att bo ett halvår
här på breddgraden,
medan familjerna,
bor hemma,
någonstans.
I Finland.
De alla,
som bygger stambanan.
En fin och vacker tavla.
Som ger de rätta
perspektivet.
Tack till dem,
som jobbar.
Den som gjorde den.
Hade insikt och vyer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)