Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
måndag 13 oktober 2008
2005. Ensamhet och utsatthet, kris..
Imorgon.
Får den som vill.
Lära mer.
Om sorg och känslor av förlust.
Om ensamhet och utsatthet.
Fortbildningstillfälle,
för alla som vill,
inför mötet mellan människor.
Mötet med landsmän i sorg.
Mötet med flyktingar i sorg.
Sorg över att ofrivilligt,
gått vidare..
Till en ofrivillig situation.
Till främmande marker.
Till ensamhet.
Känsla av utstötthet.
Främlingskap.
Och kanske ändå,
känna rökdoften kvar..
- av brända broar.
Längtan.
Till det man en gång var.
I ett sammanhang.
Rötter.
Släkt.
Ett minne.
Till ett land,
som kanske haft fred.
För länge sen.
Där barn kunde leka.
Och vuxna skratta.
- Sorgexpert medverkar.
Bland andra.
13.00 HVCs matsal.
I Oravais.
Ett av avslutningseminarierna.
För mitt förra uppdrag.
Varmt välkomna.
2004. Underverk
Blålila plommon.
Det hänger ett kvar.
Resten finns i kylen.
Underbara.
Saftiga.
Tänk att det är sant.
Det står fyra vita liljor.
I rabatten och prunkar.
Slår ut sina stora blomster.
Ett efter ett.
Klasar.
Underbart.
Vackert.
Vallmon och floxen blommar.
Alltjämt.
Och sorgerosen,
Pappas kondoleansblomma.
Har fått nya knoppar.
Påminner om kärlek.
Mellan far och dotter.
Känns viktigt.
Att den lever.
Så många underverk.
Finns i min närhet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)