2139. Laidasta lämpöön

Värmen,
smälte snön.

November är här igen.
Full av överraskningar.

Is på morgonrutan.
Slask på kvällen.

Stora snöflingor
mitt i alltihopa.

Vitt och svart.
Ljust och mörkt.

Livets drama.

Och idag,
pajade värmen i bilen.

På väg hem.
De långa 200 km:na till ända.

Dagen blev fylld.
Av massor.

Laidasta Laitaan.

Kvällsnatten.
Blev efter mycket om.
Och mycket men.
.
En skön het bastu.

Vitt och brett.
Och viktigt.

2138. Två eller tre

Om Gud vill.
Och några till.

Då är vi iland.

Projektet är på slutrakan.
Nationellt genomfört.
Och lokalt.

Dialoger.
Tankar.
Strävan.
Upplysning.
Belysning.
Fortbildning.
Profilering.
Listan blir lång.
Den är inte slut än.
På långt när.

Och idag gjorde jag,
något helt otroligt..

En ny, gammal budget.

Omstrukturering,
av några poster.
Realiteter.

Och så ska livet återvända.
Sakteliga.
Om allt går vägen.

Tre veckor.
Och så blir underverket sant.
Äntligen.

Lediga kvällar.
VAD gör man då.
Tittar i en tidning?
Eller ligger framför Tv:n?
Bakar bröd och kakor..
Kanske det.

Lagom till pyntet.
Hyacintdoften.
Pepparkaksbaket.

Ja, man måste ju sätta mål.

Nya fräscha.
När de gamla är överstökade.

Jo, jag har lärt mig.
Verklighetens kranka blekhet.
Motivation - och manipulation..
Vilja - och ovilja.

Massor.

Det är en gåva.
Få förunnat.

Kanske är det så..
Att har man inga problem
så skapar man dem.

Om inte annat
så genom att ta ansvar.

Men så länge man har litet problem.
Så håller man sig ung.

Säger de som vet.

Det grå utan mossa.
Är att föredra..

Om man får välja.
Sa hon som glömde glasögonen
på skalpen.