Leta i den här bloggen

onsdag 9 juli 2008

1681. Inte utan vind


Nu ska ni AKTA er!
Där i Åboland.

För puzzeltanten,
ska ut och segla!
Eller snarare.
Åka med.

Det ni.
Nu blåser Undrens Vindar.

Skala potatis kan jag.
Och möjligen ramla i.

Resten är en enda stor..
Utmaning.


1680. Torpet



Torpet,
min allra käraste egendom.

Där syren och rosenbuskar
och de många pionerna samsas.

Där jordgubbarna mognar.
Och gräsklipparen går varm.

Det gamla anrika huset.
Vill jag njuta i.

Vårda ömt.

Måla och feja.
Pyssla.
Gräva.
Så och skörda.

Omsorg och ansvar.
Kan man inte strunta i.

Det är litet som med kärlek.
Ska den leva,
måste den vårdas.

Alltjämt.

En utmaning.
För fritidens glädje.

Torpet,
blir kanske det sista,
som jag tar farväl av.

Här vill jag smutta kaffet,
på verandan.

Så länge hjärtat kan slå.
Och så länge min skuta kan gå.

Bara så ni vet:-)

Nu, när tanten,
blir stadsbo.

För ett tag.





1679. Knut



Knut,
heter han hos oss.

Han som dammsuger.
Alla rum.

Knut gör sitt bästa.
Och det är gott nog.

Han gör det bättre,
än värdfolket,
när de gör sitt bästa.

Precis som sina kolleger.
Men helt acceptabelt.


Sarah,
gillar inte Knut.
Han för litet oljud.

Hon gillar ingen
av Knuts kolleger heller,
för den delen.

Knut behöver man inte tjata på.
Han vandrar snällt mellan magnetbanden.

Och lådan med dammet.
Går lätt att tömma.

Knut är som gjord för mig.
Han har kommit
för att stanna.

Han ser ut som en rund
liten sportbil,
på sin färd mellan stolben,
soffor och över mattor.

Knut är röd i lacken.
En vacker dammsugarrobot.

Mera sånt.