onsdag 9 juli 2008
1680. Torpet
Torpet,
min allra käraste egendom.
Där syren och rosenbuskar
och de många pionerna samsas.
Där jordgubbarna mognar.
Och gräsklipparen går varm.
Det gamla anrika huset.
Vill jag njuta i.
Vårda ömt.
Måla och feja.
Pyssla.
Gräva.
Så och skörda.
Omsorg och ansvar.
Kan man inte strunta i.
Det är litet som med kärlek.
Ska den leva,
måste den vårdas.
Alltjämt.
En utmaning.
För fritidens glädje.
Torpet,
blir kanske det sista,
som jag tar farväl av.
Här vill jag smutta kaffet,
på verandan.
Så länge hjärtat kan slå.
Och så länge min skuta kan gå.
Bara så ni vet:-)
Nu, när tanten,
blir stadsbo.
För ett tag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ojdå, stadsbo! Bra med torpet som tllflyktsort i så fall! Gäller det staden i norr (inte den med älv och minkmatsfrysar, utan den som ligger litet längre norröver) eller staden i söder? Eller, gud förbjude, nånstans ännu längre bort?
Hej Lisen.. Jo, oasen är ett måste. Det var hisnande nära att Köpenhamn skulle bli mitt val. Jobb finns i överflöd där..- Men nu får det bli lilla vaxkakan Jeppis, för ett tag framåt. Sen får vi se:-)
Jag har köpt vingar för pengarna!
Skicka en kommentar