Leta i den här bloggen

lördag 8 maj 2010

7133. Det var en gång


Det var en gång..
så säger sagan.

En gubbe med hans gumma.
Som sen yngre år..
var mycket intresserade av gamla saker.

Till och med så mycket,
att de förlorade sinnet,
för mitt och ditt.

De intalade sig,
att de hade rätt till saker,
som de egentligen tog av föreningar.
Och av gamla svaga människor.

Donerade föremål,
som hade katalogiserats,
enligt alla konstens regler..

Till och med
för många år tillbaka..
Allt försvann ner i deras källare.
Eller i ett litet hus,
som de låtit uppföra,
för att allt som de samlade,
skulle rymmas.

Det kunde vara ett råskåp,
eller en kista fylld av skatter.
Eller vackra handsnidade verktyg.
Allt dög.

Gumman och gubben skröt,
med att de gamla donerat sakerna
åt just dem för att de var så duktiga med tingen.

De sa sig vara hembygdsmänniskor.
Rättrogna och gudfruktiga dessutom.
Till och med rätt kyrkliga.

Men de var de inte.
Skenet bedrog bara.
De var tjuvar.
Rätt och slätt.

Men de förstod inte detta själva.

De hade tappat verklighetsförankringen.
Och trodde de hade rätt till allt de tog.

Fast de varit seende och hörande,
då folk donerat saker,
till en förening eller ett visst ställe.
Sa de - att de fått detta helt själva.
För att de var så bra, med saker
och gammalt.

Och visst.
Det hände sig att paret
också ropade in något fynd.
På auktion.
Men det mesta
månglade de till sig.

Folk skakade på huvudet.
Men inte ville de skicka polisen på dem heller.
De väntade och ville se
Vad månne det skulle bliva av parets laster.?

De blev äldre så småningom.
Folk trodde det skulle bli bättre då.
Att förståndet skulle komma.
Insikten om mitt och ditt.
Och att de skulle inse sina misstag.

Men det blev inte bättre.

Då och då,
kom saker på avvägar.
Som inte var avsedda för deras händer.

Någon blev arg.
Hotade med polis.
Och då minsann, dök det nog upp,
det sökta föremålet..

Men långt från alla,
orkade rättstå i görandena.
Man ville inte bråka.
Ställa till.
På en liten ort.

Gumman och Gubben,
de hade ju några stackars barn.
Och en stolt släkt!

Vad lär en sådan här saga?

Att folk måste fundera över vad de ser.
Och det tisslas och tasslas.
Med vad man förstår.

Jo,
att endel aldrig vet med sig.
Vad som är rätt eller fel.

När ha-begäret,
blir en sjukdom.
Kan det smitta.
Gumman blev ju också ha-sjuk.
Kanske hjärntvättade de varandra?
Ingen vet.

Det gäller att se klart.
Det är vad sagan lär.

Och att det hjälper,
att ha katalogiserat allt,
och hålla reda på katalogbladen.

Och att det är viktigt,
med hembygdsarkiv!

Så den dagen
då det är dags,
att reda upp härvan.

Finns allt svart på vitt!

I sagan,
var det många som skakade på huvudet.


7132. Märkligheter




Kanske.
Kanske inte.

Men jag ska skriva om
denhär lilla texten.

Så ingen får ont.
Ovanpå tårna.

Även om allt
var riktigt sant.

När det gäller jord.
Finns det så många
överkänsliga.










7131. Guld



Igår kväll,
var solnedgången mäktiig.

Himlen rödviolett..
Havet spegelblankt.

Gyllene nedgångar,
får vi räkna med,
så länge som hon
Ella fjälla della lalla lilla jökul
vill.

Men idag
bar morgonstunden guld i mund.
Tidigt uppe - mycket gjort.

Aktiv kan man säga,
trots alla förkylningens vedermödor.

Lilla huset på prärien,
är städat.

Flugorna är alla i dammsugaren,
och fönstren är tvättade.
Golvet också.

Så nu är det vår!

Och
blåsipporna blommar än.
Underbara blomster.
Gyllene stunder

Fåglarna,
verkar trivas.
Men holkar borde jag
få fler av.

Grannskogen är avverkad.
Och mina träd är värdefulla.
Också för ekorrfamiljerna
och alla småfåglar.

Liksom kråkboet.
Ett gyllne neste.