1774. Surdeg

Jag har begåvats.
Med en väninna,
som bakar
äkta gammaldags

Surbröd.

Godare bröd,
får man leta efter.

Ljuvlig smak.
Inte surt,
Bara gott.

Djup smak.

Vatten, salt, mjöl.
Och en liten klimp surdeg.

Jag har begåvats,
med en väninna.

Som skämmer bort mig.

Varannan vecka.
Med riktigt bröd.

Ingen jäst,
inga E- tillsatser.

Lyckliga jag.

1773. Krutrök

Förverkligades.
Gjorde visionen.

Det visuella,
pedagogiska
Slaget.

För dryga 20 år sedan.
Stod jag där.

Ensam.

I blickfånget.
I press och media.

Med sällskap.
Osynliga män.
Adlercreutz' och Kamenskis'.

På kullen poserade vi.
Jag nyutexaminerad guide,
klädd i min gröna yllesjal.
Yllekjol och förklädet.
Näbbskorna.

Mitt lilla bord,
beklätt med "Årvastäcket".
Och ett ölstop.
Med blommor i.
Och litet turistiska barkbröd.

Som marketenterska.
Innan föreningen bildats.
Innan talkokrafterna enats.
Innan någon trodde.
På visionen.

Då vållade mitt leende.
Reaktioner.
Inlägg på debattsidorna.

"Mitt breda flin"
passade sig dåligt.
För krigets minnen.

Jag gick på lina.
Över det, man inte fick.

Då gick det inte att göra.
Bara att prata.
Allvarligt.

Men livets nycklar,
passar,
när tiden är rätt.

Det tog bara dryga 20 år.
Så slog önskningarna in.
Igår förverkligades alltsammans.
Med andras goda krafter.

Så önska ni.
Goda saker.

Åt andra.
Då händer det.

Och alla
har inte gillat,
att jag inte varit med
och dragit i stråna..

Men min väg,
valde jag,
till en annan myrstack.
Som också behövde
de dryga 20 åren,
för att bli.

En människa.
Är bara en människa.

Livet borde vara 300 år.
Tänk vad mycket vi kunde göra.
Välja.

Önska.

1772. Ojdå

Just i ögonblicken.
Kom jag ihåg.
Att jag hade glömt.

Hann aldrig säga.
Att jag hinner inte.
På någon bloggträff.

Livet "pedar" så fort.
Just nu.

Kanske sen.
Om några månader.
Går det bra.

Men ha så trevligt.
Ni som kan!