Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
onsdag 15 december 2010
7326. Semesterdag 1.
Som kärringen vanligtvis är,
mot strömmen mellan varven,
får jag lov att ta skeden i grannhanden.
Och fira semestern mitt i mörkaste tid.
Lev väl, sa en vän,
innan färden bar vidare,
in i bomullslandet.
Sanna ord minsann.
Värda att lyssna till.
Mer än en gång.
Och jag har försökt idag,
att leva väl
och målat garderober.
Invändigt.
Och spacklat.
Bjuda till.
Skura och feja.
Och kvällen möts
med kroppens sanna trötthet.
En julklapp av tovad ull,
har jag rullat på badrumsgolvet.
I anletets svett.
Gårdagens färgnyanser,
godkände jag inte.
Så nu har jag satt till några tussar.
Blått.
Tomten har bråttom före jul.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar