Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
fredag 31 oktober 2008
2018. Mjukvarma tankar
Tänk.
Att man saknar människor så.
De som passerat gränsen.
För alltid.
Inte kanske sörja.
Men sakna.
Ibland
skulle man bara vilja
prata lite.
Umgås en stund.
Känna bekräftelsen.
Samhörigheten.
Vuxenheten.
Mognad gör sitt.
Också i sorgen.
Tankarna virvlar..
Till min kära svärmor.
Snälla svärfar.
Min farmor.
Rödluvans mormor.
Och min pappa..
Och visst.
Undrar jag..
Hur ni har det.
Bortom där.
Om ni ser mig.
Och dem som ni älskat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar