tisdag 7 oktober 2008
1983. Helt klart
När jag reflekterar.
Livet, historien, det som var..
Konstaterar jag.
Jag vill inte bli avbruten.
Jag vill tala till punkt.
Jag är omsorgsfull.
Inte omständig:-)
Det jag tänkt och menat.
Söker ord och uttryck.
Ibland mer
än några rader.
Inget zip eller zap.
Jag är ingen reklamfilm på tv.
Mitt ego, tillhör inte, marknadskrafterna.
Alla här i världen.
Orkar inte lyssna.
Behöver inte.
Bryr sig inte.
Att lyssna,
hör till någon annan.
Men den som kväver min röst.
Känner inte mig.
Inte heller sina egna svagheter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag känner igen mig i dina ord. Jag blir också helt ifrån mig när jag anser att jag inte blivit hörd - eller ännu värre: med vilje tystats ner. Som att ha blivit amputerad. :-/
Så är det. Men vi kan se och reflektera.. Jag har bara så gudijedane så lång stubin.. ibland brinner den över en månad.. sen ser jag.. kaskader av stjärnor.. Men vi KOMMER IGEN!! :-) Krut förgås inte så lätt. Inte tanter heller..
Skicka en kommentar