1718. Avsked

Avsked,
är både sorgliga.
Och befriande.

Nya världar står och trampar.
I farstun.

Ikväll sa jag farväl.
Åt min blåa lilla skrutt.
Som har såå bra motor.

Den är som en spinnande katt.
Som hostar litet grann.
Ibland.

Pålitlig.
Pigg.

Men svag i lederna.
Hjulfästena.
Och ganska rostig.
Trevligt bucklig.

Som bara en 20 -åring kan bli.

Ikväll sa vi farväl.
Och vi körde nästan bensinen slut.
Ända fram.

Till pensionärshemmet.
Där en ung innovativ mekaniker.
Ger uppmuntran
resten av de återstående dagarna..

Min blå skrutt.
Kom i goda händer.

Och som alla gamla tanter vill.
Får jag hälsa på ibland.

Och klappa plåten.
Höra spinnet.

Minnas.

Och nu står en svart liten rackare.
På gården och glänser förargligt.

Som om nu allt sku va' plåt här i världen.