Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
måndag 4 augusti 2008
1716. Högtid
Det är hög tid.
Då kantarellerna visar sina hattar.
Då är luften klar.
Och det doftar
korn och sädesfält.
Sådär specifikt.
Som det bara kan göra.
På landet.
Skyarna står klara.
Skimrande i kvällningen.
Snart hörs tröskorna.
Sädestorkarna.
Ett njutsamt arv.
Att föra vidare.
Att låta sinnena..
..minnas.
Så många liv.
Vi har levat.
Genom åren.
Ibland,
minns man.
På grund av färgerna.
Dofterna.
Skönheten.
Vi nuddar
ibland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar