Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
tisdag 29 juli 2008
1712. Robotlöfte
Knut,
heter han.
Trilobiten.
Robotmannen.
Som sköter dammsamlingen.
Jag ska ge ett robotlöfte till.
Den dag jag får råd.
Hämtar jag Flitens Lisa.
Hon som ska klippa gräset.
På Ufo-nivå.
Hela sommaren lång.
Helt själv.
Kan själv,
väser hon.
Och smyger vidare,
längs magnetbanden.
Tänk så skönt.
Alllt medan jag sitter.
I Gubblandet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar