Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
onsdag 7 maj 2008
1588. Det närmar sig
Det närmar sig
en viss årsdag.
Och jag märker
hur tankar kommer..
och tankar går.
En sorg,
som tar sin tid.
Och också plats.
För sån är den.
Sorgen.
Att bearbeta ett liv.
En lång tid.
Att betrakta och delta
i avskedets faser.
I slow motion.
Man förstår inte allt.
Så är det bara.
Vi Är gäster.
I varandras liv.
Också sen döden
skiljer oss åt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är tungt. Tänk vad ett år ändå går snabbt. I år var det min tur att mista en nära...mamma somnade in i lördags.
Kramar från l-m
Kära L-M. Jag deltar i din sorg. Vet hur det känns.. Jag ska ringa dig ikväll. Antar att du har mycket att ställa och styra på dagen.
Skicka en kommentar