Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
torsdag 6 mars 2008
1447. Svart hål?
Nu
kommer jag att säga,
något verkligt viktigt:
Vad gör vi,
med all inbesparad tid,
som vi rusar efter.
Stressar för?
Månne det finns
ett stort svart hål..
Där alla
inbesparingarna.
samlas?
När njöt vi
av ett hantverk senast.
Andras eller eget.
Något
som görs av kärlek.
Och tid.
Och kraft.
Och mycken vilja..
Kanske är det bättre att njuta nuet.
Långsamt.
Än att rusa genom uppleveserna.
Ensam.
Trött.
Utmattad.
Kvalitet av tid.
Kanske allt får ta sin tid.
För att känslan,
ska stanna i vårt hjärta..
Inte virvla bort,
i en svart oändlighet.
Som inte svarar,
då du ropar.
Orden.
Lånade jag.
Av en klok man.
Som sa dem.
I söndags.
Över mat.
Som hantverk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det här tycker jag om!
Mera kvalitetstid. Mindre stress. Det vi sparar i tid, sugs ändå upp i något svart hål..
Skicka en kommentar