7298. Drömtid

Fem före vinter.
Mörker.

Det är nu
man tänder ljus,
och knastrande brasor.
Det är nu man drömmer om värmen.
Om sommar landskap.
Och ledigheter.
Någon annanstans.
Dagdrömmar.

Och det är nu,
man får lov,
att gräva fram vinterkängor,
kalsonger och yllestrumpor.
Vantar och halsdukar.
Försöka organisera.
Vintertider.

Och så väntar man på snön.

Hux flux är det jul igen.

7297. Mätt mättare mättast

Ja - inte är man hungrig.
Och inte snål heller.

Kosten,
som är kolhydratfattig,
men fettrik..
Verkar väldigt vettig.

Egentligen är det inte såå stor förändring:
Ingen potatis,
( om så vore, ska den vara stekt i fett)
inget ris,
och ingen pasta.
Inga kex och bullar.

Och minimalt med bröd.
Bröd äter jag nog litet av.

Men mycket gott får man äta.
Grädde, ost, smör.
Bacon, ägg, skinka, kött,
fisk, sallad och grönt,
litet lagom med rotsaker.
Nästan ingen frukt.
Bara litet små smakskivor.
Det räcker.

Alltså helt normalt gott.
I alla varianter.

Grytor, soppor, pajer (utan mjöl),
ugnsstekt, kokt,
hackat eller helt.

Nötter.
Surkål, färsk kål, grönt.
Fröer, knoppar, goda enzymer.
Yoghurt med grädde i.
Allt smakar mums.

Svårigheten
är nog att få i sig,
tillräckligt och mer fett.
För det är man inte van med.
DET är en utmaning.

Vad sägs om smör inrullad i skinka?
Feta ostar.
Och litet rödvin.

Jag mår gott.
Jag är mätt.
Känns helt bra.
Inga trötthetsanfall,
som beror på sockerobalans.
Inga godissug.

Sunt alltså.

Och jag väger mig inte.
Varken före eller "efter".

Nu är det dags för grädde.
Med litet friska bär.

Härligt,
att inte behöva undvika,
det godaste.

Sund mat.
Klok mat.

Resten är bara små smakprov.
Någon gång.

Och det räcker.
Tro det eller ej!!

7296. Syrat och klart

Vitkål,
innehåller bara 4% kolhydrater.

Och när man syrat den
till surkål.
(med spadet från avrunnen yoghurt),
har den ändrat litet..
och innehåller enbart 2% kolhydrater.

Kål passar till småbarn och vuxna,
och är bra för diabetiker.
Liksom surkål.

Syrade grönsaker
behåller alla vitaminer.

Och enzymerna är bra
för både mage och tarm.

Och ger LCHF - maten,
ett riktigt lyft!

Mjölksyrade morötter
är nästan ännu godare än kål.

Och vill man den mildare,
Kan man skölja litet i vatten.

Det är troligen enbart så,
att man vänjer sig.

Varför inte Kimchi!

Gjord på litet allt möjligt.
Med chilismak?

7295. BlomkålsMums!

Ibland blir man
mäkta förvånad.

Blomkålsmos.
Var en höjdare.

Ett stort blomkålshuvud
eller två.
Ta gärna det gröna med,
av blad och stjälkar.
Eller stammen av en broccoli.
Hacka lagom stora bitar.

Ska koka mjuka i saltat vatten.

När det är mjukt och lagom,
vispar man sönder det,
eller stampar till mos.
Det gröna av blad och stammar,
blir dekorativa små goda gröna,
litet tuggmotstånd,
mitt i moset.

Lägg i en stor klick smör.
2 del grädde.
Och en stor bit fet ost.

Krydda med vitpeppar och salt.
Och kanske några färska örter.

Royal kummin passar också bra.
Men då lägger man i dem,
när allt är mjukkokat.

Servera till kött och fisk.
Med litet sallad till.

7294. Vitt

Vit ligger snön,
ett täcke över allt som var.
Kall vit snö.

Våra bilder byter färg.
Nya vibraton.

Omväxling.
Nya tankar.
Nya nätverk.

Vitt.

7293. Lök för lök för lök för lök för lök för lök..

Petat ner några i gången.

Öppnat jorden med spaden.
Kastar in några stycken.
Ibland 8 ibland 2.
På med jordlocket,
och sen trampar man till.
Bort med lufthålen.

Men jorden är litet styv nu.
Så det är viktigt att platta till,
med foten.

Kanske 1000
kommit ner nu.
Eller mer.

Återstår åtskilliga.

Det blir troligen
en blå vår!

Kul.
Känns väldigt generöst.
Och man kan ge bort.
För det finns också sådana,
som vill ha.
Och som gläds i hjärtat av dem.

Det är kul att ge,
när folk blir glada.
Och vill ta emot.

De som inte gläds åt en gåva.
Ska inte ha någon.
De har nog med sitt.

Så enkelt
är livets hemligheter.

7292. Von Oben!

Tänk dig.
Att du är 3 meter och 25 centimeter.
Lång.

Det blir långa ben det.

Du går med kraft och studs.
Energin flödar.

Benen känns faktiskt långa.
Ibland får du nästan aningen svaj.
Svindel är för mycket sagt.

Speciellt då det går nerför.

Precis så känns det.
Att se världen via nya linser.

Marken glänser.
Varje skugga syns.
Men oj vad lång jag blev.

Det tar tid att vänja sig.
Progressivt,
betyder också processer.
Mellan hjärna - öga - rörelser.

Förblir jag så här lång ??

Eller vänjer man sig ??
Och krymper ??