Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
torsdag 7 april 2011
7404. Osynliga och synliga burkor
Kanske är det så.
Att en stor del bär en osynlig burka.
Där de gömmer sig.
Och sin dåliga självkänsla.
Och sin blygsel.
Eller sin roll.
Och känner sig ensamma.
Isolerade.
Bakom masken.
Kanske är det så.
Att många av dem som bär blå burka.
Gömmer sin hud.
Men lever ut självets känslor,
utan blygsel.
Närhet med sin familj.
Utan ensamhetsproblem.
Kanske är det så.
Att de osynliga burkorna,
är tyngre att bära.
Än de blå.
För isoleringen är ett rollspel.
Stolthet och sociala mönster.
Om det kan vi bara reflektera.
Och fundera på.
Poler med puls.
Likheten finns där.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)