Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
onsdag 7 maj 2008
1589. Vårrabatt
Det lyser gult,
och blått.
I rabatten.
Blåsippor.
Gulsippor.
Scilla.
Iris.
Och pionerna
har stuckit fram näsan
ur den mörka jorden..
En årstid,
med så mycket hopp.
Så många drömmar.
Och så många förväntningar.
Löften.
1588. Det närmar sig

Det närmar sig
en viss årsdag.
Och jag märker
hur tankar kommer..
och tankar går.
En sorg,
som tar sin tid.
Och också plats.
För sån är den.
Sorgen.
Att bearbeta ett liv.
En lång tid.
Att betrakta och delta
i avskedets faser.
I slow motion.
Man förstår inte allt.
Så är det bara.
Vi Är gäster.
I varandras liv.
Också sen döden
skiljer oss åt.
1587. Att tro på teknik
En anmärkningsvärd
avveckling..
av den sk trygga tekniken i..
..hem, kontor, organisationer..
Man överger det säkra
för det osäkra..
För att man tror.
Mest på Teknikens under.
De underbaraste möjligheterna.
Ny teknik, nya värderingar..
Tvärsäkra påståenden.
Monterar ner hela nät..
Det fasta..
mot det mobila..
Trots varningarna..
Undrar vem ska betala..
Företagen finns väl inte längre..
Juridiskt.
När det smäller.
För med sensitiva ögon.
Sunt bondförnuft.
Och kanske med brist på tro.
Ser man utgången.
Vi gör det!
Kritiskt tänkande.
Även i praktiken.
Timmar
sitter vi fast med örat.
Fast skinnet blir varmt.
På hörsidan.
Strålningshettan.
- detta var dagens lilla zoom.
i Pressrummet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)