Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
tisdag 19 augusti 2008
1733. Ödets vägar
Ödets vägar.
Är härliga.
Och oförutsägbara.
Som lyckan gör,
kommer vänner fram,
och vissa vänner går.
Som en scen,
för ett bättre manuskript.
Kommunikationsns underverk.
Vår livstid.
Vänskapen består.
Skönt att iivet tassar vidare.
Allt medan rönnen får bär,
och äpplena mogar
Årstider växlar.
Så många fina faser.
Livet har, för oss alla.
1732. En mink igen..
Märkligt.
Det här med minkar.
Hur ofta jag möter dem.
På vägar.
Och nu på gator.
Vad gör de små söta kräken
i staden överhuvudtaget?
Och varför ska just jag,
alltid,
möta dem,
i alla slags väder..
Regn eller solsken.
Längs vägslänter
och under parkerade bilar.
Husgrunder.
Bonga minkar,
gör jag helt ofrivilligt.
Det bara händer..
Och fötter.
1731. Roses

Lunchpausen,
blev idag ett lyft.
En kanadensare,
har flyttat in.

I vår trädgård.
John Cabot.
En doftande färgstark en.
Som gärna blir
någon meter.
Mot gatan till..
Ger han glädje
åt många fler.

En fröken,
ska samsas
vid Rosa Trädpionen.

Rosa Morden Centennial.
Också litet ymnig.
Charmig.
Som ett färgstarkt.
Cremigt mjukt läppstift.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)