Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
tisdag 19 augusti 2008
1732. En mink igen..
Märkligt.
Det här med minkar.
Hur ofta jag möter dem.
På vägar.
Och nu på gator.
Vad gör de små söta kräken
i staden överhuvudtaget?
Och varför ska just jag,
alltid,
möta dem,
i alla slags väder..
Regn eller solsken.
Längs vägslänter
och under parkerade bilar.
Husgrunder.
Bonga minkar,
gör jag helt ofrivilligt.
Det bara händer..
Och fötter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar