2358. Krokusdags!

En blå.
Och en vit.

Blommar!

Och påskliljor och narcisser..
Står och samlar kraft.
Snart slår de ut.

Av egen vilja.

Och vårens.

2357. Kluster

Sannolikheten,
för att vi föds hit..
i kluster..

Är ganska stor.

Det takes many
att göra en riktig tango.

Endel snurrar vi med.
Andra dras vi mot.
Medan vi undviker några.
Utan att komma undan.

Rythmerna är många.
Långsamma.
Snabba.

Endel dansar enfaldigt.
Andra suberbt.

Endel dansar med hjärnan.
Andra med vänsterfötterna.

Och några
går det att virvla med.

Livet är som en tango.
Och samspelet.
Samverkan.

Fostrar.
Eller tröttar.

Endel förstår man bara inte.

De kommer sannolikt.
Från en annan planet.

Dessutom!

2356. En blå dörr

Nu målar jag.
Igen.

Min eskapism flödar.
Åter till min blåa grekiska dörr.

Där jag planterar pelargonerna.
På den stora cementverandan..

Och ser ut över havet.
Det blåa medelhavet.

Allt medan fiskenäten,
torkar i solen.. i vinden.

Och mandelträden blommar.

See you later.
Alligators!!

Drömmar blir oftast verkliga.

2355. Landet som icke är

Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.

Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.

Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit -
vägen till landet som icke är.

I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.

Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor
och vet intet svar.

Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
Och det kommer ett svar:

Jag är den du älskar och alltid skall älska.

Edith Södergran 1925

2354. Massutskick

Det tycks finnas rangordning
bland påskkycklingarna.

Vissa gal vackra sanningar.
I massutskick.

Och vissa får veta.

Sist av alla.
Sist som vanligt.

Allt tycks upprepas.

De saliga vet inte
att de sårar..

De finaste känselspröten
tycks verkligen ha ramlat av!

Tja,
vad ska man säga..?

Och sen.
Vem bryr sig.
Inte de saliga.

De är och förblir
i tupparnas världar.

Glad är Påsk!