Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
onsdag 20 oktober 2010
7292. Von Oben!
Tänk dig.
Att du är 3 meter och 25 centimeter.
Lång.
Det blir långa ben det.
Du går med kraft och studs.
Energin flödar.
Benen känns faktiskt långa.
Ibland får du nästan aningen svaj.
Svindel är för mycket sagt.
Speciellt då det går nerför.
Precis så känns det.
Att se världen via nya linser.
Marken glänser.
Varje skugga syns.
Men oj vad lång jag blev.
Det tar tid att vänja sig.
Progressivt,
betyder också processer.
Mellan hjärna - öga - rörelser.
Förblir jag så här lång ??
Eller vänjer man sig ??
Och krymper ??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar