1681. Inte utan vind

Nu ska ni AKTA er!
Där i Åboland.

För puzzeltanten,
ska ut och segla!
Eller snarare.
Åka med.

Det ni.
Nu blåser Undrens Vindar.

Skala potatis kan jag.
Och möjligen ramla i.

Resten är en enda stor..
Utmaning.

1680. Torpet

Torpet,
min allra käraste egendom.

Där syren och rosenbuskar
och de många pionerna samsas.

Där jordgubbarna mognar.
Och gräsklipparen går varm.

Det gamla anrika huset.
Vill jag njuta i.

Vårda ömt.

Måla och feja.
Pyssla.
Gräva.
Så och skörda.

Omsorg och ansvar.
Kan man inte strunta i.

Det är litet som med kärlek.
Ska den leva,
måste den vårdas.

Alltjämt.

En utmaning.
För fritidens glädje.

Torpet,
blir kanske det sista,
som jag tar farväl av.

Här vill jag smutta kaffet,
på verandan.

Så länge hjärtat kan slå.
Och så länge min skuta kan gå.

Bara så ni vet:-)

Nu, när tanten,
blir stadsbo.

För ett tag.

1679. Knut

Knut,
heter han hos oss.

Han som dammsuger.
Alla rum.

Knut gör sitt bästa.
Och det är gott nog.

Han gör det bättre,
än värdfolket,
när de gör sitt bästa.

Precis som sina kolleger.
Men helt acceptabelt.

Sarah,
gillar inte Knut.
Han för litet oljud.

Hon gillar ingen
av Knuts kolleger heller,
för den delen.

Knut behöver man inte tjata på.
Han vandrar snällt mellan magnetbanden.

Och lådan med dammet.
Går lätt att tömma.

Knut är som gjord för mig.
Han har kommit
för att stanna.

Han ser ut som en rund
liten sportbil,
på sin färd mellan stolben,
soffor och över mattor.

Knut är röd i lacken.
En vacker dammsugarrobot.

Mera sånt.

1678. Nästa robot!

Nu har jag bestämt mig.
Helt kristallklart är det.

Att efter att jag sorterat.
Debit och Kredit något år.

Då ska jag köpa en riktig äkta.
ROBOT!

En som klipper gräset.
Hver gang.

I all tysthet.

Solceller dessutom.
Vilken bra värld, det blir!

Tänk vad underbart samarbete.
Mellan mig och Roboten.

Teamwork!
Nätverksupplägg!

Sån deal gillar jag!
2000 euro.

Det kan man spara till!
Någon vacker dag.

(Dammsugarroboten är suverän.. mera sånt!)

1677. Det omöjliga

Ingenting är förgäves,
och det mesta är väl meningen.

Men ikväll har jag utmanat,
Möjligheten.

På mitt älskade torp.
Nästan mitt i gräshavet..

Intellektet, logiken triumferar stolt.
Varför göra det det omöjliga.

Men se ni,
det är just det som är så roligt.

Att se om OM det blir.
Eller inte.

OM man ska satsa pånytt.
Och HUR:.

För min inre blick,
ser jag visionen.

Allén.
Av hästkastanj.

Nu är fem träd planterade.
Små rackare.

Fem före att pålroten slår till.

Som kanske växer sig stora.
Med förhoppningsvis mycket vilja.

Om OM vill och litet tur och Guds nåd.
Så blir det en allé!

Så det så.

Tack min kära väninna.
För omtanken.

Jag ska vårda dem ömt.
Och göra mitt bästa.

1676. Innovationer

Visst,
allting går framåt.

Det glittrar och blänker.
Mer än vanligt här.

Bling Bling

Nu hänger de där.
CD-skivorna..
I minut och parti.

På trådarna.

Spända.

Över jordgubbslandet.

Bling Bling

"Hej Europa!"
Återanvändning i all Ära.

Undrar om jag vinner.
Det tysta kriget.

Mot trastarna.

Som åt upp 5 liter i går.
Banne dem.

Bling Bling

1675. Tankar

När man rör...
I grytor..
Av olika slag..

Får man många tankar.
Reflexioner.

Varje generation,
har sin styrka.
Och sin egen svaghet.

Och får eller snarare måste..
Offra sig.
På sitt sätt.
I Tiden.

Att GE,
av något,
som berör.

Hjärtats pris.
Verkar vara pointen.

Landet, jorden, gränserna.
Generationerns händer.
Att bygga upp.
Omsorg.

Man undrar ibland.
Vad nästa varv ska ge.
Och ta.

Vilket murbruk ska blandas.
För nästa byggsten.
Med vilka offer.

Förvärva,
ärva,
fördärva.

Antagligen raset.
Om man får gissa
Kanske stenhögen.
rivs ner några varv..

Vi har så mycket
att tacka för..
Sånt som ALDRIG,
kommer tillbaka.

Dagens pensionärer.
De offrar sig.
De växte upp så.

För byar.
För folk.
För andras väl.

Liksom dem som gick före.
Med liv och lem.

På allvar.

Och varvet innan.
En stor generation.
I antal och värv.

Men dagens unga
tar allt för givet.
Utveckling såväl som förvaltande.
Mycket har redan gömts.
Glömts.
Bakom fasader.

Men priset blir dyrt.
När Strukturerna rubbas.
Skapas tomma kaos.

Ödehus.

Den som inte deltar
i sin landsbygd,
förstår det inte.

De lever alltjämt.
Ett sceneri.
Ett kulissverk.

-Grytorna bubblar...
Det är bäst
att röra vidare.