1677. Det omöjliga

Ingenting är förgäves,
och det mesta är väl meningen.

Men ikväll har jag utmanat,
Möjligheten.

På mitt älskade torp.
Nästan mitt i gräshavet..

Intellektet, logiken triumferar stolt.
Varför göra det det omöjliga.

Men se ni,
det är just det som är så roligt.

Att se om OM det blir.
Eller inte.

OM man ska satsa pånytt.
Och HUR:.

För min inre blick,
ser jag visionen.

Allén.
Av hästkastanj.

Nu är fem träd planterade.
Små rackare.

Fem före att pålroten slår till.

Som kanske växer sig stora.
Med förhoppningsvis mycket vilja.

Om OM vill och litet tur och Guds nåd.
Så blir det en allé!

Så det så.

Tack min kära väninna.
För omtanken.

Jag ska vårda dem ömt.
Och göra mitt bästa.