Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
söndag 6 juli 2008
1675. Tankar
När man rör...
I grytor..
Av olika slag..
Får man många tankar.
Reflexioner.
Varje generation,
har sin styrka.
Och sin egen svaghet.
Och får eller snarare måste..
Offra sig.
På sitt sätt.
I Tiden.
Att GE,
av något,
som berör.
Hjärtats pris.
Verkar vara pointen.
Landet, jorden, gränserna.
Generationerns händer.
Att bygga upp.
Omsorg.
Man undrar ibland.
Vad nästa varv ska ge.
Och ta.
Vilket murbruk ska blandas.
För nästa byggsten.
Med vilka offer.
Förvärva,
ärva,
fördärva.
Antagligen raset.
Om man får gissa
Kanske stenhögen.
rivs ner några varv..
Vi har så mycket
att tacka för..
Sånt som ALDRIG,
kommer tillbaka.
Dagens pensionärer.
De offrar sig.
De växte upp så.
För byar.
För folk.
För andras väl.
Liksom dem som gick före.
Med liv och lem.
På allvar.
Och varvet innan.
En stor generation.
I antal och värv.
Men dagens unga
tar allt för givet.
Utveckling såväl som förvaltande.
Mycket har redan gömts.
Glömts.
Bakom fasader.
Men priset blir dyrt.
När Strukturerna rubbas.
Skapas tomma kaos.
Ödehus.
Den som inte deltar
i sin landsbygd,
förstår det inte.
De lever alltjämt.
Ett sceneri.
Ett kulissverk.
-Grytorna bubblar...
Det är bäst
att röra vidare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar