2980. Gretas

Gretas Gammeldags Pepparkaksdeg

3 kkp eller 350 g strösocker
1/2 kkp eller 100 g sirap
1 kkp eller 130 g vatten
1 msk bikarbonat
2 1/2 hg smör
1 tsk kanel
1 tsk ingefära
1 tsk malda nejlikor
10 1/2 kkp eller 700 g vetemjöl

Beredning:

Socker, sirap och vatten kokas upp, bikarbonaten iröres.
Varefter det hälles över smöret och kryddorna i ett fat och röres till det kallnat därpå mjöl inarbetas.
Degen får stå över natten.

Test:

Allt i grytan utom vetemjölet. Smältes på svag värme - länge.
Sen i med vetemjölet. Och litet bakpulver till. En lagom "snutt".

Det får stå tills på söndag.

Sen får vi se..
Vad det blev.

2979. Märkligt

Nej,
jag förstår inte..

Varför man måste förbjuda
MinAreterna..

OCH varför man måste förbjuda kyrkor
i Saudi-Arabien..

Varför det är bättre att be i en gympasal..
Och inte i ett rum med vördnad..

För mig spelar det verkligen ingen roll.
Om de ber liggande, sittande, stående eller gående.
Eller på knä eller på huk.

Så länge människor är människor.
Normala människor som behöver en Gud ibland..

Själv klarar jag mig på en bit natur - helst fria horisonter.
Eller stora träd och skog.
En bergsknall med vitmossa duger bra.

Många odlar gemenskap.
Jag kanske odlar i min ensamhet.

Men jag förstår rummets innebörd.
Respekterar alla som behöver väggarna.

Må ni alla få ha tillgång, till rummet.
Trösklarna.
Taket.
Ljuset som silar in genom fönstren.
Dörrar som öppnas och stängs.
De mjuka mattorna.
Rymden i taket.
Symbolerna.
Som behövs.
För själva dialogen.
Dialektiska förbunden.

Också här i bygderna finns fanatiker.
Några är väldigt kristna.
Andra är allt annat utom det.

Många gräver i rädslor.

Som aldrig blir klara.
Som aldrig blir vuxna.

För att de varit tvungen.

I något skede.
Att ta ställning.
Utan att fått tid på sig.
Utan att respektera de som ännu tror.

Och värdegrunder.
Också icke-troendes manér..
Övertygelser.
Är svårt att bli av med.

Även om de vore barlast
och skrotklara.

Vi människor vårdar ju vissa åsikter.
Långt hellre och mera än våra minnen,
över döda och gravvårdar.

"Söisleis.
Men märrin hon gaar heim, entå.
Bååsi - he je tär e je!

He je bara kustjin som je omtöckna!"


PS. Slott har också haft torn och tinnar!

2978. Prova!

Verkligen.
En höjdare.

För stora och små.
Hälsokost med sting!

2977. Blås ut

Blås ut
alla ljus.

När ni njutit färdigt.

Igår glömde jag ett framme.
Helt i andra tankar.

Man måste också.
Välja tankebanorna.
Inte låta dem ta över.

Så det inte kantrar.
Det som ska gå stadigt!

Blås ut ljusen.
Kom ihåg att det finns inget mörker.

Det finns bara olika färger.

2976. Sarah Pipih

Så kom dagen,
jag bävat för.
Men som lyckligen nog.
Dröjt.

Vår lilla Sarah,
blev väldigt sjuk.

Inget dödligt.
Men nog så smärtsamt.

Hundars analsäckar
kan inflammeras.

Och nu vet vi hur det är.

Klok hund ville bli hjälpt.
Varmt vatten från duschen lindrade.

Så fröken satt snällt i badkaret.
Och lät sig baddas.

Nu äter hon sin första kur.
Antibiotika.

Men det blir nog litet spring.
Hos farbror veterinären.

2975. Journalism

Lätt vore det,
för alla,
att vara journalist.
Utan utbildning.

Om man sätter en åsikt
mot en annan.
Åsikterna bli juttun.

Och sen låter man läsaren vara Gud.

Så enfaldigt gör en del
sin research.
När man skapar sensationer.

Åsikter kan vara missvisande.
Medan sanningen arbetar i tysthet.

Trovärdigheten
går för alltid förlorad.

Både för tidning
temakunskapen
och för skribenten.

Objektet är ett offer.
För maktspelet.

På en redaktion.

Sån journalistik,
skadar mer än den bygger upp.

Och kan vara svår,
att reparera.

Genom de psykologiska faktorerna
som händer,
när människan leker Gud.
- Väljer värdegrund
för den "sanning" de måste välja mellan.
- Så skapar man attityder.
Inte journalism!

Researcher,
ska vara mer än tyckanden.

Åtminstone borde man ge tid.
För att läsa in
sanningen om verkligheten.

2974. Tack

En dag
som gett många tankar.

Det handlar idag,
om dethär med tacksamhet.

Tänk att hundar och djur.
Det visar det.
Om de kan.
Om de inte har för många smärtor.

Hur visar människor det?
Kan dagens människor tacka?

Tyvärr.
Jag betvivlar det.

Säger man tack och menar det.
Svarar någon med helt andra avsikter.

Det får mig att undra.

Var vi har dagens medelålders?
Var är deras värderingar?
Vad kan de GE varandra?
Kan de överhuvudtaget ge?

Bejakelse.

Jag undrar..
är livet mer än bling bling.

Har människan tappat,
det som borde höra till,
mänsklighet?

Har människor för många
inre smärtor?

Jag förundrar mig.
Över människohjärnan.

Idag.
Har min hund litet ont.
Man ser det på hennes ögon.

De visar både smärta.
Men också tacksamhet.

Mer än många människors ögon gör.