fredag 27 november 2009
2974. Tack
En dag
som gett många tankar.
Det handlar idag,
om dethär med tacksamhet.
Tänk att hundar och djur.
Det visar det.
Om de kan.
Om de inte har för många smärtor.
Hur visar människor det?
Kan dagens människor tacka?
Tyvärr.
Jag betvivlar det.
Säger man tack och menar det.
Svarar någon med helt andra avsikter.
Det får mig att undra.
Var vi har dagens medelålders?
Var är deras värderingar?
Vad kan de GE varandra?
Kan de överhuvudtaget ge?
Bejakelse.
Jag undrar..
är livet mer än bling bling.
Har människan tappat,
det som borde höra till,
mänsklighet?
Har människor för många
inre smärtor?
Jag förundrar mig.
Över människohjärnan.
Idag.
Har min hund litet ont.
Man ser det på hennes ögon.
De visar både smärta.
Men också tacksamhet.
Mer än många människors ögon gör.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ändå tycker jag att man ser smärtan i människors ögon och i kroppsspråket oxå, även när tungan påstår ngt annnat.
Du har så rätt. Ibland är det så.
Men kanske är det också så, att den som lärt sig säga tack, har haft smärta. Och därför syns den där bland skuggorna.
Och den som inte tackar, har enbart sin självbild och mål i fokus.. Allt har gått på räls och hänsynen till andra individier, är noll..?
Kanske..
Skicka en kommentar