2951. Troja by now

Homeros
hette han.
Som kunde skriva.
Berättelser.
Historier.

Sätta ljus,
på legender
och myter.
Och sanning.

Troja, var en plats.
För välfärd.
För hälsa.
För business.
Och ljus.

En plats
för en bra
hemadress.

Vindarna fyllde segel.
Och många behövde hamn.

1000 år B.C. eller så.
svängde vinden.
Och kriget utbröt.
Kanske på grund av kärlek.
Kanske på grund av liv.
Förändring.
Makt.

Det vanliga utspelen.
Eller Paris och Helen?

Troja idag.
Ligger i ruiner.
Liksom makten.
Och kärleken.

I Troja,
ligger kärleken,
och jorden.
I lager på lager.
Åtminstone fyra lager
Om inte sju.

Av hus.
Av grus.
Av kantstötta marmorbitar.
I alla fasoner.

Men solen skiner alltjämt.
Vinden blåser som förut.

Det finns en viss glädje.
I förändringen.

Och guiderna kan berätta.
Massor.

Om jord och fot.
Och fä.
Och gudar.

Färden fortsatte.
Längs kusten.

2950. Canakkale

Vägen
Till Canaccale,
gick via gröna Bursa.
Där vi inte hann stanna.
Mer än en stund.
På Otogar.

Fast jag gärna skulle badat
heta källor!!

Sen bar det iväg.
Någon hundra kilometer.
Fram till Canakkale.
Med buss.

En livligt ställe,
där Medelhavet möter Marmara.

Och där krigen härjat.
Av någon anledning.
Ganska ofta.
Eller - ska man säga märkbart?

Idag har vi besökt Gallipoli.
En plats.
Där tystnaden vilar,
i vind och fågelsång.

Ett enormt gravfält.
För Europa och Asien.

Ett stort slagfält.
Nästan i nutid.

Vi talar nu om 1915.

Där massor massor
av människor stupat.
Kanske 100.000.

Eller mer.
Bara turkarna var ca 55.000.
Många gravar finns i havet.
Och i jorden.
Där de vackra pinjeträden frodas.

Engelsmännen steg i land.
Viljan var att stoppa Ottomanska riket.
Och hindra Tyskland sina allianser.

Folk från många länder deltog.
För att erövra Istanbul,
för att tvinga sultanen,
att sluta fred med England.
Dvs att inte alliera sig med Tyskland.

Det blev en gruvlig smäll.
Från april till januari.

Idag besökte vi gravarna.
En fridfull plats.
Mycket fridfull.

I solljus.
I lagom ljumma vindar.
Storslaget.
Hela halvön sover.
Som om Gud,
lagt ett bomull runt sorgen.

"Those heroes
that shed their blood and lost their lives...

You are now lying in the soil of a friendly country.
Therefore rest in peace.

There is no difference
between the Johnnies and the Mehmets
to us where they lie side by side
now here in this country of ours...

you, the mothers,
who sent their sons from faraway countries
wipe away your tears;
your sons are now lying
in our bosom and are in peace.

After having lost their lives on this land.
They have become our sons as well".

Kemal Ataturk 1934...

Och vem han var.

Egentligen.

Kan du läsa HÄR.

2949. Dennis

En sur - nej, ilsken liten gosse,
vann mitt hjärta.
Dennis hette han.
3 år gammal.

Och han visste
mer än alla andra.
Var skåpen skulle stå.

Till att börja med.

Vi satt grannar.
Dennis och hans rara mamma.
På färjan,
över Marmara.

Efter en stund,
glömde han det som var tvärtemot.
Då pratade vi.
Turkiska.
Och Universiella.

Och blev vänner.
Soulmates kanske.

Sen skildes våra vägar.
Som det gör på resor.
Och var och en tog sitt pick.
Och pack.

Väl ute på gatan,
möttes vi igen.
Dennis ropade och hojtade.

Visade stolt och glatt
upp sin långa pappa!
Som mött upp i hamnen.

Som en sol strålade 3-åringen.
Och solen sken.
På oss,
och på mamman och pappan.

Dennis
blev bekant.
Med sin första finska tant.

Troligen inte den sista:-)

En bra början,
på ett äventyr.
Inte sant.

Kärlek är alltid upplivande.

2948. Äventyret börjar

Istanbul.
Härligt rörigt.

Denhär gången
in med metron.
för 75 cent!!

Och ner till sista gatan.
Invid trammen och hamnen.
I ett rart dubbelrum.
Utsikt mot Marmara.
För 35 euro.
För två.

Sen på kebabjakt.
Och litet raki.

Och en god sömn.
Sen bär det av.
Med färjan.
Rakt över havet.
För att fortsätta med buss.

2947. Viskningar och rop

Livet leker
nu och här.

Ändå ser man.
Tydligt med gester.
Viskningar och en del rop.

Som man inte borde se.
Sån är jag.
Jag ser.

Grönt och skönt.
Och Verkligheten.

Där man sannolikt,
är en del av storyn.
Ibland. För ofta.

Det gäller, mina damer.
Främst damer.
Att skaka det av sig.

Så hela skorpan faller.

Inte lätt.

Det man ser - det ser man.
Och man kan inget annat.

Försöker tvätta byket.
Vitt och rent.
Doftande.

Tills vi åter möts.
I underjorden.

Haa dee!

2946. Reminder

Jeans.
Strumpor.
Underkläder.
Tröja.
T-shirt.
Skor.
Pyjamas.

Telefonsladd.
Paraply.
Telefon = kamera
Bärbar dator med sladdar.

Pengar.
Pass.
Smink.

Halsduk.
Anteckningshäfte och penna.
Lilla resehandboken.
Kanske desinfektio engångs.

Allt annat finns.
Om man behöver.

D-vitaminer.
C-vitaminer.
Echinaforte.
Pollen.
Kryddornas hemiigheter.

Tänker jag konsumera på plats.

Njut av livet.
Det är NU.

Glöms skiten
Fisarna
och annat elände.

Lev NU.

Skapar min motivation.
See you - aligator.

2945. Härligt

En underbar,
liten kort föreläsning,
höll min favorit Treier idag.

Han betonade arbetsplatsen:

Kungar och Drottningar
- erfarnast, ganska vida synsätt, inga skrävlare, de vet och är. Är - vet och väljer.
- det vet detta. Och lever efter sitt snöre.

Opportunisterna
- det behövs åtminstone en i en grupp. Kanske inte för många.
- men de är håller oss alerta, genom att de lyfter frågor.
För många blir nog svettigt!

Sparvarna
- de som tjattrar och nog analyserar, men har inte kraft att leda,
- men gör allt sitt jobb precis som det ska göras..
- men som tjattrar och tystnar, då drottningen anländer.
Endel kan analysera helt gott.
Men det stannar där.
Grejen.

En till - som jag glömt.
Hade också viktig funktion.
Ska tänka på det. Och uppdatera.
Minnet är litet kort. Förlåt så mycket.

Fisarna.
De som släpper sig och sprider rykten.
Små eller stora.
Rykten som vi inte kan göra något åt.
Sånt som förstör. Oftast.
De kan vara sparvar eller sårade kungar.
Eller bara Fisar!

Alla behövs. Utom fisarna.!!!
Eller så behövs de. Men mer som nyansering. Kanske.
Jag är säkert ganska bränd. Av fisar.

De kunde lika gärna vara MERA sparvar ÄN fisar.
För de luktar illa - ibland i hela rummet..
och gör elakheterna verkliga.
Och osant blir sant.
Och det gör ont..
Jodå.
- Jag vet.
Psykopater kan de också vara. Fisarna!
(mitt tillägg!)

Undrar gör jag - har jag mött fler fisar än kungar?
Eller fler psykopater??
Kanske det.

TAck herr föreläsare,
för en utmärkt prestation!!!