Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
tisdag 17 november 2009
2951. Troja by now
Homeros
hette han.
Som kunde skriva.
Berättelser.
Historier.
Sätta ljus,
på legender
och myter.
Och sanning.
Troja, var en plats.
För välfärd.
För hälsa.
För business.
Och ljus.
En plats
för en bra
hemadress.
Vindarna fyllde segel.
Och många behövde hamn.
1000 år B.C. eller så.
svängde vinden.
Och kriget utbröt.
Kanske på grund av kärlek.
Kanske på grund av liv.
Förändring.
Makt.
Det vanliga utspelen.
Eller Paris och Helen?
Troja idag.
Ligger i ruiner.
Liksom makten.
Och kärleken.
I Troja,
ligger kärleken,
och jorden.
I lager på lager.
Åtminstone fyra lager
Om inte sju.
Av hus.
Av grus.
Av kantstötta marmorbitar.
I alla fasoner.
Men solen skiner alltjämt.
Vinden blåser som förut.
Det finns en viss glädje.
I förändringen.
Och guiderna kan berätta.
Massor.
Om jord och fot.
Och fä.
Och gudar.
Färden fortsatte.
Längs kusten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar