Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
fredag 26 november 2010
7312. Glimtar
Veckan har rusat.
Från lördag till lördag.
Från fest till allvar.
Djupdyk än hit och än dit.
Men Spåret har varit spikrakt.
Kantat av korrektur.
Och ännu mera rättelser.
Men några sidospår har det blivit.
Måndagkväll bjöd på indiska kryddor.
Tisdag på världens godaste chokladkaka,
som man inte fick äta.. bara dofta-smaka på.
Litet grann.
Onsdagkväll bjöd på glasyrer.
Inte på kakor, men väl på fat.
Fantasin rann lika bra som färgerna.
Torsdagen tändes ett ljus, mot allt våld.
Kvinnovåld, familjevåld och annat våld.
Ett ljus fick brinna ännu idag.
Mellan korrektur och budgeter.
Tiden tickar vidare.
Saken är viktig.
För alla är lika viktiga.
Lika värda.
Och en indisk sångerska bjöd
på torsdagkväll på hindisk folksång
och bollywood dunka dunka.
Fredagskvällen på en god bit mat.
Lever bestämt, med baconmos.
Och en gammal farbror,
fick sin doggybag,
för det såg jag han behövde.
Servitrisen fick plötsligt lika gott hjärta.
Det vankas jul..
Hela morgondagen
ska jag vara finlandsvensk.
Videoscreening á la National.
Ideer för rutor.
Runt längs våra kuster.
Och jag ska fira,
att jag avslutar,
ett kanske tioårigt kapitel.
Dags för litet nytt.
Både där och här.
Så går livet vidare.
Juldekorationerna i stadens brus
är vackra.. och livet rullar vidare.
Idag för 36 år sedan.
Blev jag mamma.
Då snöade det.
Stora vita flingor.
Och ett liten tös,
tittade på mig,
med stora nyfikna ögon.
Grattis Humlan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar