Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
fredag 22 oktober 2010
7293. Lök för lök för lök för lök för lök för lök..
Petat ner några i gången.
Öppnat jorden med spaden.
Kastar in några stycken.
Ibland 8 ibland 2.
På med jordlocket,
och sen trampar man till.
Bort med lufthålen.
Men jorden är litet styv nu.
Så det är viktigt att platta till,
med foten.
Kanske 1000
kommit ner nu.
Eller mer.
Återstår åtskilliga.
Det blir troligen
en blå vår!
Kul.
Känns väldigt generöst.
Och man kan ge bort.
För det finns också sådana,
som vill ha.
Och som gläds i hjärtat av dem.
Det är kul att ge,
när folk blir glada.
Och vill ta emot.
De som inte gläds åt en gåva.
Ska inte ha någon.
De har nog med sitt.
Så enkelt
är livets hemligheter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hur blir det nu med lökarna när snön kommit? Jag tänkte på dej då jag såg att det kommit snö. l-m
Snön smälter.. och då fortsätter planteringen!
Marken är alldeles för varm ännu för att "bära" en vinterskrud.. Så länge luften är kall hålls den.
Men skulle det bli så att det blir en riktig vinter, så kan man sätta lökarna i en sval källare..
Och fortsätta på våren.
De överlever nog, och lökar går att spara om man har bra utrymmen för det. Men rumsvärme är inte att rekommendera.
Men jag ska nog försöka plantera några lökar här i rabetterna i dag. Och i gräsmattan. Snön bildar ett isolerande lager så jorden går nog att "spada" i.
Ett mycket intressant projekt dethär. Nästa år blir det botaniska tulpaner! Tror jag:-)
Skicka en kommentar