Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
söndag 11 januari 2009
2234. Skönt
Skön känsla.
När alla är tillsammans.
Alla
i mitt livs historia.
EX och X och Y.
Och N och NY.
Med diton.
Just så vill jag leva.
Och de minsta livar upp.
Hela världen.
Till och med hunden Sarah
ville dansa.
Åtminstone en stund.
Dagens festmiddag.
Och Glädje.
Avslutas i lugnet.
I soffhörnet.
Där Nukku Matti,
strör silverpuder,
med jämna mellanrum.
Här lyser julgranen.
Julljusen.
Och jag myser.
Över de röda
juldukarna.
Tro, hopp finns kvar i fönstret.
Liksom hjärtat.
Men på Storgatan,
har hjärtat ramlat ner.
Livet fortsätter.
Också efter Knut.
Den tjugonde.
Våran Knut står i givakt han.
Redo för nästa drabbning.
I damm genom ur och skur.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar