Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
söndag 6 juli 2008
1673. Årets Smidesfestival
Endel hade 70 grader plus.
Framför ässjan på Kimo Bruk,
frös de inte.
Ute var det 11-16 plus.
Ibland litet mer, då solen kröp fram.
Men det regnade INTE.
Fundera gärna på varför..
I Västerås hade man 12 grader plus.
Det var dagsens sanning.
Vädret över hela Norden,
är i stort sett,
det samma.
Idag var det livlig kommers,
trots vädret.
Smederna på järntorget
klagade inte.
Inte heller dagens torghandlare.
Och barn och blommor sjöng.
Scenen var livlig idag.
De flesta,
var konstigt nog,
nöjda.
Trots vädret.
Kultur,
är värdefullt.
Smederna.
De som består.
De är alltid rara.
Ödmjuka varelser.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Nu regnar det, precis som du sa
ngn
Just det. Litet härligt magiskt, eller hur..Hver gang:-) i 16 år..
Igen var jag där, men när jag fick reda på vem du var försvann du innan jag hann ge mej till känna. Och igen saknade vi plättarna!
Det var jag som talade med Christina N när hon stod i ett stånd! =)
Oj Svea.. Nu måste jag nog medge att jag minns inte riktigt vem som stod var.. :-) Dagarna och kvällarna och förarbetet och efterarbetet rann liksom ihop som en bättre akvarell:-) Men ge dig till känna när du ser mig. Vi bor nu i samma stad:-) Men jag är ju, både här och där och uppe och nere.. igenom och bakom:-))
Skicka en kommentar