Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
torsdag 20 mars 2008
1478. Tid
Att vara ung har sin tid.
Att bli gammal tar lång tid.
Att se på tv tar för mycket tid.
Liksom städandet tar tid och krafter.
Att vara jämställd tar tid.
Men att vara ojämställd tar mer.
Att sova bort ett liv tar massor av tid.
Och att ge bort sitt liv till arbetsgivare
tar lika mycket av ens liv.
Att gå i skola har sin tid.
Och att doktorera tar sin tid.
Också på google-universitetet.
Att trösta barn har sin tid,
och leva familjeliv sin tid.
Att ringa för att sen få träffa dem ibland,
tar också sin tid, när de är vuxna.
Att så frön på våren tar sin tid.
Och att rensa ogräs tar mycket tid.
Snabbare går det med EU-broschyrer
och dagstidningar.
I gångarna.
Att läsa Vasabladet går rasande fort.
Liksom att somna på kvällen.
Att hinna med vänner blir allt svårare.
Men vinterbada går fort.
Keramikkvällarna går också fort.
Det som är kul går fort.
Och det som är tråkigt går det mycket tid åt.
Åtminstone att gruva sig.
Att laga riktig mat - mycket och länge.
Det är roligt.
Att äta mångsidigt tar också sin tid.
För råden varierar o
ch det är mycket att läsa och förstå.
Sen tar det länge att få bort kilona.
Att sitta på verandan får ta mycket tid.
Att njuta kaffet likaså.
Att njuta ensamhet tar sin tid.
Att dela tid med andra sin.
Att vara lycklig har sin tid.
Att vara ledsen är ett måste här i livet.
Att vara ilsk är skönt men hjälper föga.
Att ha sina utbrott tar på krafterna.
Att känna kärlek är en viktig tid.
Att älska går förhållandevis fort.
Åtminstone för män.
Solsken har sin tid.
Regnet sin.
Årstiderna växlar här.
Som tur är.
Att filosofera har sin charm.
Och det kan man göra hela livet.
Livet tar sin tid.
Liksom svängarna.
Bäst att leva så, att det var värt det.
Det tar tid att få en värdegrund, som håller.
Livet har många slags tid.
Och det är synnerligen förgängligt.
En dag är det bara borta.
Kvar finns arvegodset.
TV:n och verandan.
Gamla tidningar och några böcker.
Och påskgardinerna.
Och några torra pelargonier.
Och ett övervuxet trädgårdsland.
Och fasader som står och flagar.
Nuet är en märklig tid.
Som få lever i..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Tid...jag har inte tid.....tänk vad ofta vi slänger ur oss den frasen, helt i onödan. Tid är ju det vi har mest av bara vi spenderar den rätt. Tiden måste användas till det som är viktigt för tillfället. Du kan inte spendera tid med dina barn om fem år ifall du vara tillsammans med dem då de är små, tonåringar osv....för om fem år är de inte små mera.....synd.....På vintern är det tid att vinterbada, du kan inte göra det på sommarn...hmm ...låter det konstigt. Men till något helt annat: dina spetsgardiner och pelargoner!!! TANTVARNING!!!! Välkommen dit. Hälsningar från en annan vinterbadande tant
En av de finaste gåvor vi kan ge någon
är att dela med oss vår tid. Och även att skänka varandra tid.
-- Men på tal om tant, ja när blir man en tant ?
-- i ditt tidigare blogginlägg skrev Du
att vi tanter kan om vi vill.
Jag har smakat på ordet tant när jag talade med en dam 50 + och den Damen blev arg och skrek åt mig att hon är ingen tant ! !
Mvh. Henrik
Tant eller inte tant? Jag har inget emot att kallas tant bara det sker med humor. Tantvarning brukar infinna sej när man gillar pelargoner och dahlior.. ;-)
Samma vinterbadande tant 50+ men ännu inte 60-
Hej ni härliga anonyma och Henrik.
Tack för kommentarerna.. Jo då, det börjar ta sig på tantfronten..
- Pelargonior, dahlior, spetsgardiner och vaniljkakor, hallonsaft, långkok, och manglade lakan och strukna kökshanddukar..
Tant är man nog redan i 30-årsåldern eller innan.. helt beroende på VEM man talar med..
Jag tror jag börjar vänja mig. Och tänk vad tanter får göra som inte andra får:-) Egenheter får man samla på och odla:-)
Och dricka kaffet på verandan.. med hunden i famnen:-)) och prata för sig själv, precis så märkvärdig som man vill tillåta sig..
Du skriver så "armadis" fint!
Ska lägga nr 1478 på minnet, extra mycket.
Ha en fin påskhelg!
TACK Katarina! Också du ska ha en riktigt skön påsktid, med dina små och större påskkärringar och påskgubbar... Livet är här och speciellt NU:-)
Påskkortstraditionen i Finland
började under 1870-talet
Påsken förknippas med posten genom påskkortstraditionen. Traditionen att skicka påskhälsningar kom till Finland från Sverige. Förebilden för påskkorten var de påskbrev som de svenska barnen gav varandra på 1800-talet. Breven var resetillstånd och önskan om en resa till det mystiska Blåkulla där man tänkte sig att häxorna bodde. I Finland skickades de första påskkorten på 1870-talet. Det äldsta bevarade påskkortet som tryckts i Finland är från 1888.
En religiös bildvärld var typiskt för påskkorten. Bilderna på påskkorten hörde också samman med folktraditionen, de föreställde t.ex. häxor, påsktroll, målande av ägg, påskris, harar och påskkyssar. Påskkyssarna kom från den ortodoxa traditionen, där man, med en kyss på kinden, gav sina vänner konstfärdigt dekorerade påskkyssar.
Våren och uppståndelsens fest
Påsken är glädjens, vårens och uppståndelsens fest. Den är den äldsta av alla kyrkliga fester. De tidigaste uppgifterna om påskfirande är från 100-talet. Påsken firas varje år första söndagen efter första fullmåne efter vårdagjämningen. I många språk kommer namnet påsk från hebreiskans pesah, pasah.
Stilla veckan, lidandets vecka, börjar på palmsöndagen. Enligt folktraditionen har varje dag under stilla veckan sitt eget namn. I Svenskfinland har namnen på de olika dagarna varierat mycket.
I Österbotten har de vanligaste benämningarna för måndagen varit mulimåndag (muli betyder mulen) och kråkmåndag, i Nyland frimåndag och blåmåndag och i Åboland mulimåndag och blåmåndag. Benämningen blåmåndag har ursprungligen hört till fastlagsveckans måndag. Uttrycket kommer från tyskans Blauer Montag och syftar på den medeltida, katolska traditionen att beklä altaret i blått som ett tecken på att prästernas fasta skulle inledas.
I folkmun har onsdagen oftast kallats för askonsdag, trots att askonsdagen egentligen är den onsdag som inleder fastan. Askonsdagen har fått sitt namn efter den gamla kristna traditionen att den dagen beströ sitt huvud med aska som offentlig botgöring. Egentligen heter onsdagen dymmelonsdag, liksom hela dymmelveckan, som är veckan före påsk. Namnet kommer från att man under stilla veckan använde träkläppar (på fornsvenska dymbil) i kyrkklockorna för att dämpa ljudet. Under stilla veckan fick man inte göra något arbete som krävde eggvapen eller var högljutt. I Nyland har benämningen klockonsdag också varit vanlig.
Ordet skär i skärtorsdagens namn har samma betydelse som i skärselden, och är besläktat med skir och skina. Skärtorsdagen var reningsdagen då botgörarna renades från sin aska och därmed från sina synder. Skärtorsdagen firas till minnet av den nattvard som Herren instiftat. Namnet kommer också från en annan händelse som skedde under samma tid, nämligen då Jesus tvättade lärjungarnas fötter.
Långfredag, den dag då Jesus korsfästes och dog, är kulmen på den långa fastan och lidandets vecka. Långfredagen är också en nordisk benämning på dagen för Kristi lidande och död. Då var gudstjänsten längre än vanligt. Förr brukade man efter att ha gått i kyrkan sitta hemma och läsa Bibeln och fasta. Man gick inte på besök, tände inte eld i spisen och om man åt så åt man bara kall mat efter att solen gått ner. Glad lek och skratt var strängt förbjudna. Det ansågs vara synd att skratta så att tänderna syntes.
Lördagen kallas allmänt för påsklördag. Benämningarna stäcko- eller stacklördag förekommer också allmänt i Svenskfinland. Stack betyder kort. Också benämningen kortlördag har förekommit.
En speciell tradition har hört till långfredagens firande, nämligen piskning av barn. I Österbotten brukade man piska alla barn och tjänstefolk för att påminna om Jesu lidanden. Det var inte frågan om ett straff utan snarare ett rituellt krafsande med ris.
Risandet har sitt ursprung i den ortodoxa kyrkans ceremoni under palmsöndagen. I östra Finland heter dagen ”virposunnuntai”. Ordet virpoa kommer från det fornryska ordet verba som betyder vide. På påskdagen väcktes familjemedlemmar, släktingar och grannar med videkvistar och med en ramsa.
Ägg var en del av många folks festritualer redan före kristendomen. I den kristna traditionen symboliserar ägget uppståndelsen. Ägget är dött ovanpå, men ur det bryter livet fram. (KT)
Glad Påsk
Ö.
Henrik
Texten är lånad från en tidning ( KT )
Hej Henrik.. Intressant. Idag är det Skärtorsdag. Mina pelargoner skiner. Och vet du vad.. Jag är övertygad om att detdär med att olja in fötter.. är en mycket hälsobringande gest.. Taktil stimulering, olja som stimulerar.. örter som tillsats. Rena dynamiten:-) Glad Påsk, sa Tanten med Kvasten och Kaffepannan:-))
Skicka en kommentar