2887. Ankor

På ankfarmen
har någon tupp
helt nyligen
kläckt nyskapande ideer.
Med historien under armen.

Efter att alla ankstjärtar
sovit på vaglarna.
Så länge.

I all självutnämnd
vishet.

Nu ska man mitt i krisen,
ha mer än råd.

Att spika ett eget
EU-revir. En burk.
En liten bevakningstation.
På dammen.

Trots att alla kvackare fick
unik och svår tunghäfta,
då racet gick.

Då,
när allt var skapat.
Dög det inte.
Ankor vill alltid säga nej.

Då
när alla kontakter
var etablerade.
Dög de inte.
Ankor vill alltid vara bäst.

För då ville han med hatten.
Skapa egen fördel
genom söndring.
En liten plattform.
På andras bekostnad.

Och man köpte.
Hela den munsbiten.

Utan att blinka.
Såna är de.
I AnkaRace.

Är en härlig parodi.
På verkligheten.
Att det får kosta
vad det vill.. egentligen.

I med fler bara!

För nu ska ETT jobb skapas.
Men bara åt vissa utvalda.
Ankor på vift.

För att de förlorat.
Val och val. .
Men främst plymer.
När allt stått på eggen.

Nej,
detta var inga valfiskar.

Utan en ren och skär
iakttagelse.

Utan ännu tillsatta.
Parti Elefanter.

Kvack och Salvare.
Och andra trevliga.

Pratare.
Där göra är ganska långt borta.
Men plymerna samlar man gärna.
Också i grupp.
Profilering för ankpartier.

Sa också räven.
Om rönnbären.

Kvack kvack.
Vi gratulerar.

Medan världen
skapades.

På dammen.
Än en gång.

I smyg.
Trodde man.

Nej,

Vi ska nogsamt följa med.
Speciellt kostnadsutvecklingen.
Och detta med hur man väljer.
Denna gång.

2886. Flyktingfrågor

Nästan ett år
har gått.

Mycket vatten,
har runnit under broarna.

Och livet fylls av nya frågor.
Nya virvlar tar över..

Men jag speglar ännu,
med mina känsligaste spröt..

Vibraton
kommer alltid från en källa.
En sanning.

Kunskaper jag fått,
på vägen.

Ett slutarbete i flyktigbarns frågor,
vill jag än en gång lyfta fram.
Där massor massor av länkar finns.
Av all kunskap som finns att få.
Av olika sorters vetskap.

De som är öppna,
och vill fylla på,
i sin kappsäck.

Med litet tankar.
Och reflexioner.

Kan börja HÄR.

2885. Visst minns vi

Visst,
det stormar.
Och det är mörkt i kvällningen.
Och de skummande vågorna piskar stranden.

Nästan som då.
Höststormen viner.

Och det förbryllar alltjämt.
Att inte mer har gjorts.
Fast skrovet,
är så nära ytan..

Sätter man båten rakt vertikalt.
Når vattenlinjen drygt till hälften.

Det har varit,
och är alltjämt.
Alldeles för mycket hysch-hysch.
För att vara normalt.

Så det så.
Förr eller senare hör man väl sanningen.
Om femtio år - eller trettio - eller så.

Det tar litet tid.
Sån är sanningen beskaffad.
Men den kryper alltid fram i ljuset.

Förr eller senare.

Tills dess,
tänker vi med vemod.
På alla drabbade.

Både de levande
och de döda.

2884. Balans?

Ibland,
hör man
visdomar..

Som blir reflexioner.

Gamla sanningar.
Som man kan fundera på.
Huruvida visdomen, fungerar..
I båda riktningarna.
Eller bara en väg..?

En för alla.
Alla genom en.
Ett Alfa och ett Omega.
En början och ett slut
genom en början..


Alfabetet baklänges.
Liksom.

Eller detta om att ge..

Regel nummer ett.
Ta inte mer än du ger.

Då kan man fråga sig.
Om man ska ge mer,
än man får?

Hur saligt det än är..

2883. A real poet of our time

Ljuvlig poesi..

2882. Felix och ginst

En man igen.
Canadensare.
Felix,
Felix de Clerk

som klättar
med pinkrosa blom..

En snubbe med sånger.
Kan tänka.
Som remonterar.
I stort sett, hela halva sommaren.

Och litet vårginst.
Om möjligt på rätt ställe.

Blommor..
Med ett minimum.
Av arbetsinsatser.

2881. Godingar

Det gäller
att fånga dagen.
Även om det tar emot ibland.

Denhär veckan,
bjöd på två godingar.
Åtminstone två..

Gentlemän om man så tycker.

Söndag Tom Jones.
Fredag Svante Thuresson.

Olika changer.
Men samma styrka.
Ganska unika förmågor.

Att hålla sin publik.
Till max.

Njutsamma stunder.
I musikens vänskap.

I höstens mörknande tid.